Sida 21
Ljusets fest
Han kastade en sned blick på gesällerna.
»Förstår ni piken, gubbar?» hviskade Pettersson till de andra gesällerna, som gjorde heder åt mästarens gästfrihet.
Då alla förklarade sig icke förmå mera, begaf man sig in i det andra rummet, där fruarna slogo sig ned i mahognysoffan med rödrandiga öfverdraget, hvilket ej ens på denna festafton aftagits och som var af samma stycke som stolsöfverdragen och rullgardinerna.
»Kära du, så fint du har.»
Det var fruarnas vanliga utrop, då de trädde in i hälgdagsrummet. Nu beundrade de också värdinnans nya klädning och frågade, hvar den vore köpt.
»Hos Bellman här snedt emot», upplyste värdinnan. »Han är mycket hygglig att handla hos, men de säga, att han skall vara litet konstig emellanåt.»
»Han skrifver vers, liksom far hans», sade lifmedikus, hvilken blott sällan deltog i samtalet, men dess flitigare gick till den lilla hörnhyllan, där mästarens pipor stodo, och stoppade sin pipa ur det stora tobaksskrinet.
Nu bjöds rödt franskt vin, bordeaux eller hvad det kunde vara, som dracks ur små spetsglas.
»Tag socker till», uppmanade värdinnan, »för si utan socker kan ingen dricka’t. Men äkta är det, för vi ha köpt det af en sjökapten, som kom direkte från Frankrike.»
Källa: Project Runeberg ·