Sida 29
Ljusets fest
Åldermannen fortfor att hålla tal, men ingen hörde på honom. Lifmedikus stoppade ännu en pipa, visst den tjugonde för aftonen. Gesällerna hade kommit i tvist om hvilken krog vore den bästa, Hvita hästen eller Eldbrasan, den senare i hörnet af Svartman- och Kindstugatorna.
»Erik och Kalle!» ropade värden. »Ni ska’ lysa ned herrskapet. Hvar håller ni hus?»
»De hjälpa väl Sofi att diska», förmodade värdinnan.
Så verksamma voro lärgossarne visst icke. De hade begge somnat in i salen, en på hvardera sidan om kakelugnen och med hvar sin smörgås i handen. De sågo hjärtligt belåtna ut och drömde visst icke om morgondagen och hvad som då väntade dem af trällif och förödmjukelse samt den särskilda undfägnaden för att de vågat skratta åt Pettersson och nykterheten.
»Sådana pojkbytingar!» utropade mästaren, när han fick syn på dem och ville väcka dem.
»Låt stackarne sofva», bad hans hustru, hvilken kanske tänkte på sin egen parfvel, som satt och sof därinne.
Färdknäppen gjorde sin rund. Tacksägelser, handslag, omfamningar, kyssar korsade hvarandra.
»Det var en riktigt treflig ljusinbrinning», förklarade samtlige gästerna, då värden lyste dem ned för de två trapporna, och de troppade ut på den mörka Vesterlånggatan.
Källa: Project Runeberg ·