Sida 28
Ljusets fest
banko, och det kostar plikten för tillverkaren också. Meningen är att rota ut blindlyktorna.»
»Det är lika strängt nu, som när gamle Olle var polismästare. Men han har väl sitt finger med, kan man tro, fast han nu är så förnäm, att han är riktig underståthållare.»
»Silfver-Jan lär vara fast nu igen», sade klädståndsfrun.
»Nog var han lös i morse», invände skräddaren. »Ni vet, att han har sin bod här midt emot. Jonas Lindberg, guldsmed, står det, men det borde stå tjufköpare.»
Nämde guldsmed var ett af Stockholms original på 1830-talet, äfven bekant för den stora förgylda kula, eller såsom bodegaren själf skref, »förkylda kulla», som glänste öfver det utbygda bodfönstret vid VesterlånggatanBoden flyttades sedan till Järntorget./footnote>. Han råkade ofta ut för rättvisan och sökte vanligtvis skriftligen försvara sig, men utmärkte sig lika mycket för sin frihet i stafning, som för sitt oberoende af samvetsbetänkligheter.
Sällskapet befann sig i upplösning. Åldermannen skulle uttrycka samtligas tacksamhet för den glada festen och synnerligen för värdinnans ypperliga anrättningar, hvarför han fattade slefven ännu en gång, ehuru bålens innehåll för länge sedan försvunnit.
»Nu ska’ vi ha färdknäppen», förklarade värden och gick ut i salen efter bränvinsschatullet, som alltid stod på skänken.
Källa: Project Runeberg ·