Sida 27
Ljusets fest
han sig på en pall och predikar som biskop Wallin själf. Ja, nog har han gåfvor, det är säkert, och inte bör han släpa och träla för födan som far och mor göra.»
»Frun skall väl låta honom bli prest», sade ålderman Höök, som tröttnat att röra om i den tömda bålen. »Det tänker min Kalle också. Han kommer snart upp på gymnasium nu.»
»Jo, jo», sade klädståndsfrun. »Tänk när lilla Janne kommer med prestkappa af siden och kallas kunglig hofpredikant.»
»Det står i Herrans hand», suckade skräddarfrun, som var en from kvinna och öm mor. »Men hvart har gossen tagit vägen?»
Gossen satt i en vrå och sof. Fruarna beklagade, att de icke fått höra honom predika.
»Det är tid på att bryta upp», sade svarfvaren, reste sig och tackade för hederlig välfägnad. »Vi måste skynda oss», tillade han, »för vi ha ingen lykta med oss.»
»Bäst då att knalla af», förklarade lifmedikus, »ty efter nyaste förordningen är det fyrtio skilling banko plikt på att gå på gatan efter klockan elfva utan att ha en lysande handlykta med sig.»
»Ja ha», tillade åldermannen, »och inte får man ha blindlykta. Den som begagnar sådan måste plikta hela sexton riksdaler och tretiotvå skillingar
Källa: Project Runeberg ·