Sida 26
Ljusets fest
på det röda vinet i lilla spetsglaset, »att pigorna nu begära hela tretio riksdaler i lön? Det är starkt!»
»Oanständigt», förklarade svarfvarfrun. »Och inte nog med det. De pruta emot, när de ska’ bära ett par ämbar vatten från sjön».
»Ja det är fasligt», bekräftade öfverskärarfrun. »Vi bo strax ofvanför Besvärsbacken, och därifrån ned till Ragvaldsbro är väl inte långt, men hvar eviga gång min piga skall gå efter vatten, jämrar hon sig alldeles förskräckligt. Kan tänka, tre eller fyra par ämbar om dagen! Det är med ok förstås. När man min skall ha mer vatten för sitt arbete, måste nådig jungfrun gu’ bevars ha hjälp af en stadsmilitär, och då bäres det i så, med stång på axeln, af henne och korfven.»
»Hos oss är det grufligt lätt», sade skräddarfrun, »för vi ha så nära till Flugmötet, där vi ta vatten, vid sopbacken och klappbryggan, och här få pojkarne hjälpa till.»
»Går din lilla gosse efter vatten?» frågade klädståndsfrun med mycket deltagande.
»Min gosse!» utropade värdinnan och rodnade af förtrytelse. »Det kan väl inte komma i fråga. Nej, Kalle och Erik, lärpojkarne. De fa också hjälpa till med torgkorgen och dra mangeln. De ha väl intet annat att göra.»
»Nej, det är sannt», instämde de andra fruarna.
»Gossen har så grufligt stor lust att predika», omtalade skräddarfrun. »Hvar söndag är han med mig i Storkyrkan, och när han kommer hem, ställer
Källa: Project Runeberg ·