Sida 25
Ljusets fest
samtalet, ty han var icke skråmästare, utan hörde under hallrätten, hvilket ingalunda ansågs fullt så fint. Han var således icke de verklige mästarnes vederlike, men skräddaren och svarfvaren voro ej högdragne, utan umgingos med öfverskäraren, och den senare, som icke hade något mästarbref, visade sig tacksam för denna nedlåtenhet. Han lyssnade nu också med synnerlig stor uppmärksamhet på ämbetsmästarnes sakrika samtal. Skräddaren innehade en förtroendepost såsom mästarnes deputerade vid skräddargesällernas låda i deras härberge vid Baggensgatan, och svarfvaren smickrade honom med hvad han sade sig ha hört, att skräddaren kanske skulle väljas till en af de fyra bisittarne, hvilka under åldermannens ordförandeskap utgjorde ämbetets styrelse.
»Bara prat», sade skräddarmästaren och klingade med svarfvaren.
Fruarna förde ett mycket lifligt samtal sinsemellan och klagade öfver tjänstfolkets stegrade anspråk och i oroande grad tilltagande själfständighetskänsla.
»Ha ni läst», frågade värdinnan, »den där boken, som kostar tre skilling i tobaksboden och handlar om två flickors samtal på Ladugårdsgärdet om deras matmödrar?»
»Det är väl bara otäckheter», förmodade de andra fruarna.
»Kan man tänka sig», utropade klädståndsfrun, sög på en ny sockerbit och smuttade ännu en gång
Källa: Project Runeberg ·