Sida 24
Ljusets fest
var endast åldermannen som, under det han fortfor att röra i bålen, förklarade, att man nu för tiden icke hade en sådan sångare som Du Puy, med hvilken åldermannen varit bekant. Du Puy hade nu varit död i tolf eller tretton år, men minnet af honom kunde ej dö, sade åldermannen, och däruti instämde lifmedikus.
Flertalet af sällskapet tycktes icke känna till Du Puy, ej ens Sällström. De brydde sig icke mycket om operan, men förtjustes ännu af Lars Hjortsberg såsom Kapten Puff, Skräddaren Nadel och invaliden Briquet.
Emellertid fanns en varm operavän bland gesällerna, en ung man, som tillhört kungliga teaterns skräddarverkstad. Han trädde fram och förvånade sällskapet med en bit ur en alldeles ny operapjes, som hette Fra Diavolo eller, såsom namnet för tillfället uttalades, »Fradiavólo».
Det var för starkt för kunglig sektern. Skulle en skräddargesäll fördunkla en kanslist i kungliga kammarexpeditionen? Kunglig sektern smålog öfverlägset, såg på klockan, fann tiden långt framskriden och tog i största hast afsked.
»En riktigt rar gosse», sade svarfvarfrun.
»Hm, hm!» fnyste åldermannen. »Fattig skrifvare som inte förtjenar mer än ljuspengarne.»
Skräddarmästaren och svarfvarmästaren hade just icke brytt sig mycket om de nya operorna. De afhandlade en fråga, som rörde alla handtverksämbeten. Öfverskäraren kunde ej blanda sig i det
Källa: Project Runeberg ·