Sida 51
Fra Diavolo-Sällström och Günther
öfver »Ålderdom och dårskap», hvilken komedi vår sedan så berömde Johan Erik Rydqvist hade öfversatt ett par år förut från den franska Le ci devant jeune homme och där Sevelin i baron Torrveds roll egde en af sina förnämsta uppgifter. Äfven denna kväll skrattade man mycket åt hans öfvermåttan löjliga framställning. Per Erik Sevelin, då en fyrtiotvå års man, var allt för mycket benägen att öfverdrifva, men säker på att alltid vinna bifall åtminstone på de öfre raderna, och länge hade han namn för att vara en utmärkt komiker.
De öfriga spelande voro mamsell Charlotte Lindman, sedan anstäld vid Lindebergs teater, hrr Wennbom och Ludvig Deland, son till den utmärkte komiske skådespelaren och ballettmästaren Louis Deland, samt hrr Hyckert, Berg, L. Kinmansson och Svensson, alla kända och omtyckta på den tiden.
Sedan man väl sett »Ålderdom och dårskap», började man i salongen under mellanakten, liksom också i »våningen inunder», på operakällaren, att sysselsätta sig med den nya operan. Fra Diavolo hette den, och kompositören var en man med stadgadt anseende, men på vår operascen hade blott ett af hans arbeten dittills uppförts, nämligen »Snöfallet», som gafs första gången 1825 och sista ett par månader före första föreställningen af »Fra Diavolo», således i mars 1833.
Hvarje musikälskare i Stockholm kände Auber och visste, att han gjort sig verldsberömd med La
Källa: Project Runeberg ·