Sida 54
Fra Diavolo-Sällström och Günther
Redan innan Sällström lemnade detta jordiska, hade här uppträdt en annan sångare i Fra Diavolos parti och vunnit allmänhetens gunst. Han var dock icke med 1833, utan gick då, en femton års yngling, i Göteborg och funderade på att välja den militära banan. Men den som var med vid första föreställningen af Fra Diavolo, det var Henriette Widerberg, hvars röst liknades vid näktergalens klara, klingande silfvertoner och som, utan musikaliska studier, utförde sina sångpartier endast efter gehör med både säkerhet och kraft. Hon var då redan 36 år, men en täck och liflig Zerlina. Hennes förfall på äldre dagar torde vara allmänt bekant.
Den mycket omtyckte Carl Gustaf Lindström, hofkamrerare, sjöng Lorenzos parti, och hans vackra röst samt fördelaktiga utseende gjorde sig ännu då gällande, fastän han var 54 år. Johan Jakob Fahlgren, sju år yngre, en stark baryton, spelade Matheo och skildras för öfrigt som en listig Figaro, en ryslig Kasper och en högst lustig Monte Fiascone (i »Cendrillon») samt hördes med nöje äfven i Leporellos parti.
Lordens roll utfördes af Sevelin, hvilken icke var sångare och hvars böjelse att karrikera gjorde engelsmannen till en arlekin, som sökte draga uppmärksamheten från de öfriga. Pamelas parti innehades af fru Enbom, den högt värderade sångerskan. De båda banditerna spelades af Lars Kinmansson, en förträfflig konstnär, som uppträdde med samma bifall i sång- och talroller, samt Per
Källa: Project Runeberg ·