Sida 56
Fra Diavolo-Sällström och Günther
och förklarade Aubers Fra Diavolo icke vara någon riktig bandit med romanesk, hemsk anstrykning, utan en »muscadin i frack», en verklig »roué». Samma tidning fann libretton vårdslöst utarbetad och ytligt genomförd, men likväl erbjudande effektfulla situationer och genom handlingens raska gång fasthållande uppmärksamheten.
»Hvad musiken angår», fortfor Dagligt Allehanda, »så är Auber genom ’Snöfallet’ redan känd som en förträfflig quadrill-, anglaise- och i nödfall äfven française-kompositör, och detta rykte har han visserligen bevarat, kanske till och med ökat genom ’Fra Diavolo’.» Och så följde en lång afhandling om hvad som fordras af hvarje musikaliskt konstverk.
Dagligt Allehanda förklarade dock, att Sällström återgaf titelpartiet »med utmärkt skicklighet» samt att hans kostym var »ganska elegant, sann(!) och smakfull».
Men, som sagdt, operans lycka var gjord och inga ofördelaktiga recensioner förmådde ändra allmänhetens åsigt i det afseendet.
***
Fem år därefter voro kungl. teaterns affärer i bedröfligt skick. Presidenten Westerstrand hade ledsnat på det ständiga bråket och dragit sig ifrån teatern. Han stod visserligen ännu nominelt kvar som förste direktör ända till maj 1840, men åtnjöt
Källa: Project Runeberg ·