Sida 57
Fra Diavolo-Sällström och Günther
tjänstledighet från den 1 juli 1838, och då varande öfverstlöjtnanten, sedan öfversten, Alexis Backman styrde som »direktör för sceniska förvaltningen» den från många håll anfallna inrättningen, hvilken ansågs gå en säker undergång till mötes.
Bland andra olyckliga omständigheter var också den, att operan icke hade någon tenor af värde. Då annonserades »Fra Diavolo» till allmän öfverraskning. Det var fråga om en debut af en tjugu års yngling. Man uttryckte sina tvifvel öfverallt i staden. Men den 8 november 1838 kom alla tvifvel i det afseendet på skam.
Julius Günther uppträdde i det parti, som man ansåg att ingen annan än Sällström hade förmått utföra och som man nu trodde skulle vara omöjligt för någon annan. Men det vardt en lysande triumf för den unge sångaren. Därmed räddade han ock operan. Låt oss anföra hvad Dagligt Allehanda skref den 10 november 1838:
»I nödens stund kommer hjälpen, säger ett gammalt kristligt ordspråk, och det kan man verkligen tillämpa i afseende på hr Günthers apparition på vår scen i en tidpunkt, då åtminstone den lyriska afdelningen däraf var färdig att nödgas nästan uteslutas från repertoaren i brist af manliga sujetter för sången i de förnämsta partierna.»
Tidningen lyckönskade teaterdirektionen och allmänheten att ha funnit en ung man med musikalisk bildning och kärlek för konsten, som velat egna sig åt det, »sådan administrationen är hos oss»,
Källa: Project Runeberg ·