Sida 58
Fra Diavolo-Sällström och Günther
särdeles otacksamma sceniska yrket, en person med omisskänliga anlag, hvars spel var ledigt och naturligt med harmoniska rörelser, en som förstår hvad han säger.
»Han frapperade», fortfor Dagligt Allehanda, »genom sitt fullkomligt ogenerade skick, den ton af gentleman, som röjde sig hos honom såsom markis, den omvexling han gaf åt sina gester och hans uppmärksamhet äfven i det stumma spelet. Rösten är ej af någon ovanlig styrka, timbren ej så välljudande som Sällströms i dennes vackra dagar, men det är en frisk, flärdfri och lefvande anda i hans sång.»
Publiken var också förtjust i unge Julius Günther, och i sjutton år var han operans mest omtyckte sångare. Don Juan, Almaviva, Masaniello, Robert. Nemorino, Raoul lade lika många triumfer till den han firat redan vid sin debut i »Fra Diavolo», och det var till stor saknad för Stockholms musikälskare och för öfrigt alla teatervänner, som han vid blott 38 års ålder lemnade scenen.
Källa: Project Runeberg ·