Sida 76
En majdag i Värend
gatan. Det var först genom förordningen af den 25 maj 1849 som trottoarerna tillkommo, men länge tålde det, innan de vordo mera allmänna, och man kan ännu i dag träffa på gator utan dessa gångbanor.
***
Det är nästan svårt att tänka sig, det ett stort antal stockholmare, som ännu ej är så lastgammalt, har varit med på den tiden, då vår stad saknade gas, vattenledning, god polis, duglig eldsläckning, trottoarer och mycket annat som nu anses alldeles oundgängligt. Men Stockholm var äfven på den tiden en glad stad. Nöjena voro väl icke så många som nu, men tillfälle att roa sig saknade man visst icke. Sällskapslifvet var gladt och i ständig fart. Man hade också redan två teatrar, utom sommarteatern på Djurgården. Konserter och soaréer förekommo ofta. Oie Bull gaf konsert här i början af 1848. Långt in i maj hade man offentliga musiktillställningar, t. ex. Olof Willmans konsert i riddarhussalen, där den talangfulle violinisten, med biträde af mamsell Lind, samt hrr Günther, Strandberg och Belletti, förskaffade hufvudstadens musikvänner en högst angenäm afton. Bland de uppträdande var också konsertgifvarens dotter, mamsell Anna Willman, hvilken, ehuru endast sexton år, i sitt pianospel ådagalade mycken säkerhet, klarhet och rytmisk känsla. Olof Willman, den högt aktade konstnären, dog redan ett år därefter, men lemnade
Källa: Project Runeberg ·