Bellman och Fredmans epistlar. En studie

uttryck; men alltid framställas dessa figurer genom teckningen sådana som »skalden för ögonblicket behöfver dem. Så är förhållandet i alla Bellmans dikter, men i den rikaste utsträckning och mångsidighet uti Epistlarna, och det är deruppå dessas stora företräde beror. I Bacchi Tempel och dermed beslägtade dikter är det parodiska så öf-vervägande, att de redan derföre äro mindre njutbara; dertill kommer, att det episka derstädes gör sig bredare, än det med Bellmans skaldenatur var rätt förenligt, hvar-före ock det bästa i dem otvifvelaktigt är de härliga lyriska qväden, som der finnas inmängda. Fredmans Sånger och Fredmans Testamente utgöras af en mängd, endast undantagsvis med hvarandra sammanhängande, dikter, hvilka — om än hvar för sig förträffliga — endast i brutna strålar framställa hvad som uti Epistlarna såsom en hel verlds-bild träder oss till mötes, och derföre lemna oss Epistlarna den klaraste och rikaste bilden af Bellmans skaldskap. Känslan af glädje öfver lifvets skönhet, blandad med känslan af vemod öfver dess snara förgänglighet, denna dubbelkänsla, hvilken just utgör grundtonen i Bellmans väsende som menniska och som skald, har uti Epistlarna förkroppsligat sig till en verld, fylld af burleska gestalter, hvilka genom sin förvändhet i tänke- och handlingssätt gifva åt denna känsla ett underbart tragi-komiskt uttryck.

Atterbom säger, att nyare forskningar uppdagat, det Fredmans Epistlar och Sånger alls icke utgöra ett fullständigt urval af Bellmans dikter eller en fullständig omfattning af alla dem, som bland de upptecknade voro de bästa: noga betraktade, innehålla de hvad skalden, med vänners hjelp, hunnit för tillfället sammanskaffa *). Men om så är, må man prisa den lyckliga slump, som ändock, i hvad Epistlarna angår, bragte en plan i det sammanförda och gjorde af detta ett helt med en egendomlig ka-

*) Atterbom s. o. s. 62.