Bellman och Fredmans epistlar. En studie

ena taflan i detta rika galleri före den andra framställes för betraktaren, är fullkomligt likgiltigt, en/last alla tillsamman gifva en fullständig bild af de skildrade personernas lif och karakter. Och med hänseende dertill kan ingen befogad anmärkning göras.

Dessa personer tillhöra alla den lägre medelklassen;

och skulle skalden uti ett rörligt objektivt lif humoristiskt

framställa den motsats, som ingick i hans grundstämning, väckt och underhållen af det honom omgifvande natur-och menniskolifvet, så kunde han svårligen hafva gjort ett lyckligare val. Denna klass står, som Heiberg så ypperligt visat, midtemellan allmogen och de högre stånden, af hvilka den förra har för mycken naivitet, de sednare äro förmycket tillbakadragna i sig för att medgifva möjligheten af en ,ren komik *)• Bäst betecknas kanske gränserna för denna klass, om man å ena sidan jeraförer den med

landtbon, å andra sidan med den välmående, huslige, men

filiströse borgaren, hvars sinne hufvudsakligen är rigtadt på näringsomsorger och förvärf. Medlemmarna af den lägre medelklassen hafva ännu ett friskt natursinne, hafva ännu en rest af allmogens naivitet, men derjemte nog reflexion för att kunna vända sig emot de drag af omedelbarhet, som de ertappa hos sig sjelfva eller hos andra. Det reflekterande elementet hafva de gemensamt med borgaren; men deras reflexion har icke såsom hos honom utbildat en stadgad, om ock trång lefnådsåsigt och en på grund deraf ordnad lefnadsplan; utan de äro ännu, likt naturbarnen, ögonblickets slafvar, och sålunda, kastade emellan sina lifliga sinnesintryck och sin reflexion, få de icke hvad man kallar ”stadga,” utan lefva endast ett lif för dagen. Hos personer af denna klass kunde således sinnesnjutningen framställas i allt dess öfverdåd och med hela styrkan af en naturkraft, jemte det att här det humoristiska medvetandet lättast kunde uppdyka. — Naturer