Tillbaka Read Runeberg

Bellman och Fredmans epistlar. En studie

Originalsida 47
Originalsida 47
Originalsida 46
Originalsida 47
46–47

Sida 47

1. Humorn och Svenska Folklynnet

gående må vi här anteckna, att äfven denne skald diktat religiösa sånger. Huru väl han uppfattade tomheten och flärden i de kretsar, der han vistades, ser man af hans visa ”Öfver Hofvet,” och från hofvets salar skyndade han gerna ut i naturens sköte och gaf luft åt de känslor, som hvilade på botten af hans bröst.

”Du, lilla fågel, hör!

Säg, hvad det är, som rör Din glada tunga?

Är du från Stockholm qvitt? Får du på landet fritt Om frihet sjunga?

Du lemnar mig ej svar:

Att ingen sorg du har,

Det kan jag dömma.

Ack, om jag, glad som du, Fick alltid, liksom nu,

All verlden glömma.”

Humoristiskt framträder detta allvar i de visor, der det med ett skämt tränges tillbaka och skalden leende beslutar att icke taga sig föremålet för sin dystra betraktelse så när; så afslutar han en visa om förgängligheten af ”De Jordiska tingen” med de orden:

”Jo, jag har lust, att förgänglig, som andra,

Lefva med ro, försvinna med fröjd.”

I visan om ”Beständighet i alla Skiften” visar sig en kraftigare humor, beroende på den egna blandningen af skalk-aktighet ochr djupt lifsallvar.

Från denna grund af allvar svingar sig Dalin ofta upp till ett yrande skämt, hvilket såsom i ”Beskrifningen om en Runsten vid Drottningholm” ännu i dag kan locka till ett hjertligt skratt. Starkset är han onekligen i satiren; så är hans ”Aprilverk om vår herrliga tid” ännu en bland de bästa satirer vi ega på vårt språk. Äfven uti de mera harmlösa humoristiska skrifterna insmyger sig emellanåt ett satiriskt drag. Han fäster sig på humoristens vis gerna vid en obetydlighet, en bagatell, och vet genom det konstlade allvaret i behandlingen gifva åt denna ske-

Källa: Project Runeberg ·