Sida 48
1. Humorn och Svenska Folklynnet
ne t af något mycket vigtigt och betydelsefullt, dermed icke blott godmodigt förlöjligande detta sjelft utan främst och företrädesvis den pedantiska lärdomens åthäfvor samt medelbart derigenom den menskliga skarpsinnighetens försök att reda tingens ursprung och orsaker. Bland många exempel derpå vilja vi nämna hans ”Dissertation” om det språk, som talades af våra första föräldrar i Paradiset, i hvilken den sprittande qvickheten upplöser sig i ett graciöst skämt. I allmänhet älskade Dalin att sammanställa det stora och ur en viss synpunkt beundransvärda med det lilla och i sig rent betydelselösa, liksom för att antyda, det i grunden skillnaden emellan båda icke är så stor i en verld, der, från humorns ståndpunkt sedt, vive la bagatelle är lösen. Denna tanke framträder t. ex. uti de qvicka Plutarchiska jemförelserna emellan ”Cajus Julius Caesar och en ABC-bok” samt emellan ”Octavius Caesar Augustus och en stekrofva.”
Med Dalin håller det fina, urbana skämtet sitt intåg i vår vitterhet; qvickhet och en outtömlig lekande bild-ni ngsgåfva utmärker honom, men dermed och med den högre formfulländningen vinner äfven humorn mera styrka och klarhet, och vi kunna derföre säga, att Dalin är den, som hos oss först införde den humoristiska reflexionen. Väl lutar den ännu starkt åt det satiriska, men med den förmäler sig det godlynta skämtet och betager satiren något af dess skärpa. Det är derigenom han förebådar Bellman. Han har äfven med Bellman gemensamt det idylliska elementet, den innerliga glädjen åt naturens skönhet; och stundom förenar sig hos honom idyllen med burlesken, såsom då han i sin bekanta ”Vårvisa,” för att rätt eftertryckligt framhålla huru allt skapadt går upp i fröjden
öfver vårens ankomst, säger:
0
”Tuppen med sin fru
Har förgätit nu
Att han engång skall bli soppa.”
Äfven dikter i rent bacchanalisk stil påträffa vi hos Dalin,
Källa: Project Runeberg ·