Sida 16
4. Den fornsvenska tiden
de ord, som redan nu lånades, ha hunnit så försvenskas, att vi ej längre kunna märka deras utländska börd.
***
Den egentliga fornsvenska tiden omfattar tidsskedet från omkring 1200 till omkring 1350 e. Kr. De ständiga inre striderna mellan svear och götar afstanna, och de förut tämligen lösa samfundsbanden hopknytas till åtminstone en yttre enhet af Folkungaättens kraftfulla härskare, Birger Jarl, Magnus Ladulås och Thorkel Knutsson. Deras tidevarf är vårt folks första politiska storhetstid. Vi kommo då också först i närmare beröring med det öfriga Europa och dess dåvarande bildning. Den katolska kyrkan blir ordnad och riddarlifvet, i södra Europa redan nu i sin nedgång, får en efterblomstring i Norden.
Samtidigt börjar ock i vårt land en värklig litteratur att uppstå och uppstår på inhemsk grund. Våra gamla landskapslagar, hvilka till en del härstamma från hednisk tid, ordnas, förbättras och nedskrifvas. Folkungatidens kanske vackraste minne är samlandet och ordnandet af dessa våra gamla rättsstadgar. Vi äga ock kvar en stor mängd handskrifter från tiden närmast före och närmast efter 1300 af dessa våra forna lagar. Dessa äro så väl från rättslig och historisk som från språklig synpunkt af ett synnerligen stort värde, och det dröjde länge, innan vår litteratur kunde frambringa något med dem jämförligt. Till en del äro de affattade på värs. De inlärdes ursprungligen muntligen, och för att underlätta minnet blefvo de då satta i värsform.
Älst och märkligast af dem är den äldre Västgötalagen, sannolikt samlad och ordnad i början på 1200-talet, ehuru den älsta handskrift, som till vår tid bevarats, först är nedskrifven i slutet af detta århundrade. Den är således den älsta bok, som finnes skrifven på vårt modersmål. Något yngre är Uplandslagen, stadfäst af konung Birger 1296. Älsta handskriften torde vara från år 1300. Från de följande 50 åren ha vi en mängd handskrifter af Södermanlandslagen, Östgötalagen, Dalalagen, m. fl.
Källa: Project Runeberg ·