Sida 18
4. Den fornsvenska tiden
blef en medelpunkt för hela Nordens andliga lif. Med få undantag äga vi dock hennes skrifter blott i en från latin gjord öfversättning under 1400-talet. Af de fåtaliga uppteckningar af henne själf, som vi äga kvar, anföra vi följande rader:
Siþan þotte mik, sum iumfrun til þera talaþe ok sin orþ byriaþe. Jak är þe, ängelin saghe: »ave gratia plena». For þän skul biuþas ut mina naþe allum viþarþyrftughum, þär þän vilia hafa. Jak biuþar iþar mina hiälp til iþar rikis styrkilse mote Guz ovinum, andelekum ok likamlekum.
(Öfversättning: Sedan tycktes mig, som jungfrun (jungfru Maria) till dem talade och sina ord började: Jag är den, [till hvilken] ängeln sade: »ave gratia plena» (latin: öfversättes i vår bibel med: Hell, full af nåd). För den skull bjudes ut min nåd åt alla trängtande [som tarfva den], åt dem, som den vilja hafva. Jag bjuder eder min hjälp till edert rikes stärkande mot Guds ovänner, andliga och lekamliga.)
Till sist några ord i allmänhet om vårt språk under denna tid:
De ljudförändringar, vi ofvan nämde, äro nu fullbordade. De båda r-ljuden (r och R) hafva nu sammanfallit. De nasalerade vokalerna ha sannolikt fullkomligt upphört, och ehuru de forna tväljuden ei, au och öy i vissa trakter såsom i Norrland, Västergötland o. s. v. ännu i folkmålen i en eller annan form finnas kvar, synas de ej mer i skriften. Vidare öfvergå under detta tidevarf kj och k (före s. k. lena vokaler till tj-ljud); skj och sk (före lena vokaler) till stj-ljud och sammanfalla därmed med den gamla förbindelsen stj, samt gj och g (före lena vokaler) till dj-ljud; hvadan således kjol, kära (anklaga) och tjära, skjorta, skäl och stjäl (uttalade som nu hus-tjuf) alla uttalas på samma sätt med tj- och stj-ljud och gjort, gifva uttalas med tydligt dj-ljud såsom nu medgifva och ej med blott j-ljud. Förbindelsen sj- uttalades då och länge sedan såsom sj, d. v. s. såsom vi nu uttala t. ex. halsjärn. Vårt nu så vanliga ljud — sj-ljudet — (jämför skäl, stjäl, själ, skjorta, permission, revision o. s. v.) fanns ej ännu.
I afseende på sin formbyggnad visar språket i det stora hela en större enkelhet än förut, men behåller dock i allt väsentligt den forna böjningen. Den gamla
Källa: Project Runeberg ·