Modersmålet och dess utvecklingsskeden

bliwen), källare. (af lat. cellarium), köpslaga (af lt. kopslagen), present (af fr. present), förgäta (af lt. forgeten) o. s. v. Vi ha här sökt välja så skilda ord som möjligt. Ej dess mindre framgår redan af dessa exempel, att lågtyskan bidragit med största antalet lånord, ett förhållande som vi i nästa tidsskede få se i än högre grad vara fallet.

***

Den yngre fornsvenska tiden omfattar tidevarfvet från omkring 1350 till omkring 1500. Denna period kan i korthet betecknas som en öfvergångsform mellan vårt forna och vårt nutida språk. Den är som alla brytningstider en tid af mot hvarandra stridande riktningar, en söndringens tid. Så var ock vårt folks politiska lif under detta tidsskede. När spiran vreds ur den siste Folkungakonungens — Magnus Erikssons — svaga hand och landets store erbjödo kronan åt en främmande furste — Albrekt af Mecklenburg — blef vårt land, ända tills det åter fick en värklig härskare i Gustaf Vasa, till skenet styrt af utländska konungar, till värkligheten af de inhemska store. Det var mot detta både främmande och egna förtryck, som folket reste sig under Engelbrekt och genom denna under honom började och under Sturarna fortsatta folkrörelse lärde känna sig såsom en nation. Slutpunkten af denna folkrörelse likasom slutpunkten för detta tidsskede i vårt språks historia bildar Gustaf Vasas befrielsekrig. Då randas så för vårt folk som för vårt språk en ny tid.

Den yngre fornsvenska tidens litteratur är ganska rik, men innehållet svarar ej till omfånget. Likasom vårt politiska var ock vårt litterära lif i hög grad beroende af utlandet. Litteraturen utgöres därför också hufvudsakligen af en mängd öfversättningar och bearbetningar af främmande folks skrifter, oftast uppbyggelseböcker, sagor om helgon, bibelöfversättningar och riddardikter. Främst bland denna tids litterära alster stå utan jämförelse Birgittas Uppenbarelser, hvilka, som nämts, först under denna period öfversattes på svenska. Det är ock först vid början af detta tidevarf, som vi kunna säga att ett värkligt svenskt riksspråk uppkommer.