Sida 31
5. Den nysvenska tiden
FA 2 SDRRTRGVE TJRTRREATE FEA
DEN NYSVENSKA TIDEN. 31
häller nu varit hvad de äro. Och de sirligt klippta träden, mellan hvilka han lät uppföra de franska eller franskt for- made skådespel som han älskade — en teater i utländsk stil, men med Nordens träd som kulisser och med Nordens himmel till tak — ha sedan fått växa fritt och blifvit långt skönare än han anade. I mångt och mycket kunna väl vi, hans eftervärld, med skäl klandra honom, men vi böra då ock erkänna, att ingen svensk konung varmare älskat vårt språk än han och det fast han hällre talade franska än svenska.. :
Det är också på den grund han lagt, som vårt år- hundrades litteratur uppvuxit. Lärjungar af Gustaf, 3:s sångarskola voro Esaias Tegnér (1782—1846), vår — må- hända med undantag af Bellman — störste skald, och Erik Gustaf Geijer (1783—1847), vår störste häfdatecknare. I jämbredd med dem nämna vi skalderna Frans Mikael Franzén (1712—1847) och Johan Olof Wallin (1779—1839). Genom de stora olyckor, hvaraf vårt land drabbades i början af detta århundrade, väcktes fosterlandskänslan till ett starkare lif och tog sig i litteraturen uttryck i det
Götiska förbundet, som ville upplifva forntidens saga och
sång utan att därför ställa sig som fiende till den franska smaken under Gustaf 3:s tid. Det vackraste minnet af denna riktning är Tegnérs Frithiofs Saga. Samtidigt bil- dades ock den 8. k. Nya skolan, hvilken på det skarpaste angrep de ännu kvarlefvande författarne från Gustaf 3:s dagar. Dess anhängare, anslutande sig till en i Tyskland uppkommen smakriktning, kallad den ny-romantiska, älskade ett visserligen vackert och känsligt, men dunkelt och oklart svärmeri i motsats till den eleganta, klara, men kalla kvickhet, som var hufvuddraget i den under Gustaf 3 uppkomna litteraturen. Den främste af dessa skalder var Per. Daniel Amadeus Atterbom (1790—1855).
Förra hälften af vårt århundrade kan med allt skäl sägas vara den svenska vitterhetens egentliga blomstrings- tid. Därpå följde sedan en efterblomstring, representerad bland andra af den store författaren till «Törnrosens bok" Karl Jonas Ludvig Almqvist (1793—1866), utan tvifvel ett-af de mäst mångsidiga snillen vår litteratur äger, samt af den för sin kvickhet allmänt bekante biskop Kristian Erik Fahlerantz (1790 —1866). Vi må ock ha rätt att bland vår vitterhets stormän räkna äfven Finlands störste skald
Källa: Project Runeberg ·