Modersmålet och dess utvecklingsskeden

DEN NYSVENSKA TIDEN. 32

Ur fru Lenngrens dikt «(Gubben Didrik":

"Allt som matronan fick ister kring magen,

snäste hon gubben och skärpade lagen,

tillade honom mång lyten och lack (= fel, jämför belacka). Didrik bara teg och drack.

Vi vilja särskilt påpeka, att den fornsvenska formen

Oo

fräs af Bellman användes på ett fullkomligt ny-nysvenskt

sätt, lika som vi nu säga, fastän vi ej få skrifva, vi band.

De ljudförändringar, som under detta vårt språks sista skede inträffat, äro ej synnerligen många. De viktigaste äro, att förbindelserna lj och hv nu i uttalet öfvergå till /

och v (ljuf, hvila 0.8. v.), att det forna d-ljudet nu i alla ställ-

ningar blifvit .d; och att efter g och k hvarje omedelbart

följande j försvinner, så att t. ex. byggja blir bygga, tryckja blir trycka 0. 8. V. En mycket viktig ljudförändring vilja vi ock här nämna, ehuru densamma åtminstone i vissa trakter torde börjat inträda redan under den yngre forn- svenska tiden. Vi mena vårt nu allmänt brukliga uttal af förbindelserna rt, rd, in och 7s, där vi nu ej utsäga något r, utan blott /, d, n och s, men med tungspetsen något höjd. Vi finna detta lätt, om vi jämföra följande ord: jag hade bort göra det — göra bot och bättring; ett matbord — en salubod; ett kyrktorn — en låg ton; en gärs (en sorts fisk) — många feta gäss. När denna ljudförän- dring inträffade, är ej så lätt att bestämma, men vi kunna med säkerhet säga att åtminstone under detta tidevarf den blifvit fullt genomförd.

Böjningen förenklas allt mer, och de sista resterna af den specielt forntida formbildningen försvinna, med undan- tag naturligtvis af stelnade arkaismer. Flertalsändelsen -z i ord af typen rike, snöre och snart äfven i ord af typen bo, spö blir nu allmän. Ända till medlet af 1700-talet tyckes böjningen barnet —barnsens varit ganska vanlig, men efter denna tid får formen barnets fullt burskap. I forn- svenskan hade vi böjningen jag njuter — jag nöt — Vi nuto. Vid denna tids början blir vår nuvarande böjning jag njuter — jag möt — vi njöto genomförd. I det hela kunna vi säga, att med detta tidsskifte är nysvenskans långsamma uppfostran afslutad. De modärna tendenser, som under århundraden kämpat mot de forntida allt mer kraftlösa