Sida 166
Biblioteksbyggnader
lika snabba som storartade utveckling i Amerika. I sept. 1876 började associationen utgifva ett eget fackorgan, "The library journal", hvari under årens lopp en mängd värdefulla biblioteksvetenskapliga och bibliografiska uppsatser influtit, och hvari äfven redogörelser meddelats för dess sedan 1885 å olika platser hållna årsmöten. Ett särskildt utskott har fått sig anförtrodt utgifvandet af bibliografiska och biblioteksvetenskapliga arbeten. På associationens initiativ hafva äfven bibliotekariekongresser hållits under utställningarna i Chicago 1893 och S:t Louis 1904, hvari efter erhållen officiell inbjudning flera biblioteksmän från åtskilliga länder utom Amerika jämväl deltagit.
I London hölls 1877 den första europeiska internationella kongressen, vid hvars slutsammanträde de engelske bibliotekarierna beslöto bilda "The library association of the United kingdom" (L. A. U. K.), som sedan 1878 haft reguljära årsmöten, öfver hvilka redogörelse meddelas i dess "Transactions and proceedings of the annual meetings" 1878--85; den har därjämte utgifvit "Monthly notes" 1880--83. Dess fackorgan hafva varit "The library chronicle" 1884--88, "The library" 1889--98 och "The library association record" fr. o. m. 1899. Den utgifver dessutom "The library association yearbook" fr. o. m. 1892. -- Efter förebilden i moderlandet bildades i Australien 1896 "The austral-asian library association", som haft årliga sammanträden sedan 1896 och äfven tryckt sina "Transactions och proceedings" samt fr. o. m. 1901 utgifver ett officiellt organ, "The library record of Austral-asia". -- I Wien grundades 1895 "österreichischer verein für bibliothekswesen", som fr. o. m. 1896 haft årliga sammanträden och fr. o. m. 1897 utgifver "Mittheilungen des österreichischen vereins für bibliothekswesen". En schweizisk bibliotekarieförening bildades 1897 i Basel, hvilken äfven har sina årliga möten. Vid allmänna filolog- och skollärarmötet i Dresden 1897 bildade de där tillstädesvarande biblioteksmännen en särskild sektion för biblioteksväsen, hvilken sammanträdde äfven vid följande mötet i Bremen 1899. Där beslöt man dock att bilda en särskild "Verein deutscher bibliothekare", hvilken hade sitt första möte i Marburg 1900 och sedan årligen sammankommit i olika tyska städer; för de därvid förda förhandlingarna redogöres i "Zentralblatt für bibliothekswesen". Föreningen utgifver äfven en "Jahrbuch der deutschen bibliotheken", hvaraf två årgångar (1902 o. 1903) utkommit.
Internationella bibliotekariekongresser hafva ytterligare hållits i London 1897 och Paris 1900, öfver hvilkas förhandlingar tryckta berättelser utgifvits, liksom ock öfver den i Antwerpen 1891 hållna "Conférence du livré", vid hvilken äfven biblioteksfrågor af handlades. B. L.
Bibliotekografi (af bibliotek, se d. o., och grafein, beskrifva), biblioteksbeskrifning.
Biblioteksbyggnader. Det är först under sist förflutna århundrade, som i följd af litteraturens oerhörda tillväxt behofvet gjort sig gällande att erhålla för sitt särskilda ändamål uppförda, bekvämt inredda samt för eldfara skyddade biblioteksbyggnader, hvilka vid framtida behof med lätthet äfven kunna tillbyggas. I äldre tider, då man icke hade en aning om hur bokproduktionen skulle stiga, nöjde man sig med att i palatsen inreda särskilda salar för boksamlingarna eller inrymma dem i för andra ändamål ursprungligen uppförda byggnader. Därvid fäste man dock största afseendet vid en praktfull utstyrsel, hvilket i synnerhet är förhållandet i åtskilliga äldre italienska bibliotek. Härom vittnar bl. a. en ännu i oförändradt skick bevarad sal i det efter Michelangelos ritningar 1524--71 uppförda laurenzianska biblioteket i Florens, hvarest de dyrbara mediceiska handskrifterna ligga fastkedjade ( libri catenati") på 88 rikt skulpterade pulpeter ("plutei"), försedda med bänkar, där de, som vilja studera en handskrift, få taga plats (fig. 1). I andra bibliotek förvarades handskrifter och böcker, mer eller mindre synliga, i höga praktfulla skåp eller bokhyllor, till hvilkas öfversta hyllrader man kunde nå endast med tillhjälp af höga stegar, hvilka voro både obekväma och t. o. m. lifsfarliga. Den berömde bibliotekarien vid kungl. biblioteket i Dresden F. A. Ebert miste 1834 sitt lif i följd af ett fall från en dylik stege. För att undvika stegar försåg man boksalarna med längs efter väggarna löpande gallerier, som äfven voro försedda med bokhyllor. I de stora salarnas tomma midtparti funnos vanligen låga plansch- och karthyllor eller stora bord, vid hvilka forskarna fingo taga plats. Efter detta system voro en mängd under 1600- och 1700-talen samt 1800-talets förra hälft uppförda bibliotek inredda, bl. a. Store kongel. bibliotheket i Köpenhamn, kungl. biblioteket i Stockholm (i k. slottets nordöstra flygel) samt Uppsala universitets bibliotek. Det efter Labroustes ritningar 1843--50 uppförda Bibliothèque S:te Geneviève är ett typiskt exempel på ett modernt s. k. salsbibliotek (fig. 2). Det består af två våningar, hvaraf den nedre upptages af förstugan, magasin för handskrifter, kopparstick, kartor m. m. samt den öfre af en stor (11 m. hög), genom höga sidofönster belyst sal, som delas i två af delningar genom järnpelare i salens midt, hvilka uppbära det hvälfda taket och mellan hvilka 2,5 m. höga bokhyllor äro uppställda, försedda med stängsel för att hindra de besökande att därifrån uttaga böcker. Rundt härom stå långa bord med platser för 420 personer. Väggarna äro till 5 m. höjd försedda med bokhyllor, längs hvilka på 2,5 m. höjd löper ett galleri, hvartill trappor leda i salens höra. Inspektörerna hafva sin plats på en upphöjning å ena långväggen midtemot salens ingång. I England och Nord-Amerika äro de s. k. alkov- eller galleribiblioteken ganska talrika. De bestå vanligen af stora salar, som erhålla sin belysning genom lanterniner i taket. Kring väggarna löpa genom trappor sinsemellan förbundna gallerier, som inrymma ofvanpå hvarandra byggda alkover med till taket nående hyllor, hvilka stundom erhålla belysning äfven genom sidofönster. Såsom exempel på dylika "galleribibliotek" må nämnas Boston athenæum, Astor library i New York och Peabody institute i Baltimore. Trots sitt vackra utseende äro dock galleribiblioteken, liksom ock salsbiblioteken, opraktiska, i det mycket utrymme där bortslösas, samt äfven obekväma. Man har i senare tid sökt undvika de öfverklagade olägenheterna genom att vid sidan af de för allmänheten afsedda läsesalarna inrätta bokmagasin, hvilka genom mellanbottnar (af järn eller betong) äro afdelade i flera låga etager (af 2,2 à 2,5 m. höjd), hvari bokhyllorna äro ställda vinkelrätt mot långväggen samt erhålla sin belysning antingen genom sidofönster eller ofvanifrån genom lanterniner, i hvilket fall mellanbottnarna måste
Källa: Project Runeberg ·
