Sida 364
Blehr, Otto Albert, norsk jurist, politiker
förda presshufvudet s uppbär den lämpligt formade stansen och det fasta bordet den motsvarande pressdynan. Bredvid denna senare äro anbragta tvenne par valsar, e, med matarskifvor, i, i hvilkas spår matarklinkor ingripa, som på vanligt sätt medelst den på drifaxeln sittande excenterskifvan a och excenterstången b sättas i rörelse och därigenom vrida valsarna en bestämd båge. Det i form af ett band, m, mellan valsarna löpande blecket frammatas sålunda under stansens uppåtgående rörelse automatiskt ett bestämdt stycke på pressdynan, medan samtidigt de färdigpressade delarna nedfalla genom denna i en behållare.
Sammanfogningen af de på något sätt förarbetade bleckstyckena sker medelst falsning, nitning eller lödning (se dessa ord). Fordras att fogarna eller skarfvarna skola vara fullkomligt täta mot vatteneller gastryck, måste -- hvilket förbindningssätt i öfrigt anlitas -- fogarna alltid äfven lödas.
Slutligen bruka oftast de färdiga bleckvarorna förses med något skyddande eller prydande öfverdrag genom målning, lackering, galvanisering, emaljering etc. W. H.
Bleda, broder och medregent till hunnernas konung Attila (se d. o.).
Bledow, Ludwig, tysk schackspelare, f. 1795, d. 1846 som lärare i matematik i Berlin, upprättade sistnämnda år "Schachzeitung", Tysklands första schackorgan. B. offentliggjorde äfven samlingar af spelade partier.
Bleek [blek]. 1. Friedrich B., tysk teolog, f. 1793 i Holstein, d. 1859 såsom teol. professor vid Bonns universitet. Han var lärjunge till Schleiermacher, de Wette och Neander samt utvecklade sig till en af den evangeliska kyrkans gedignaste bibelexegeter. B. författade bl. a. ett större arbete öfver hebréerbrefvet (3 bd, 1828-40) och sökte försvara äktheten af Johannes' evangelium. Efter hans död utgåfvos ur hans föreläsningsanteckningar en omfattande Einleitung in das alte testament (1860; 6:e uppl. 1893) och Einleitung in das neue testament (1862; 4:e uppl. 1886) m. fl. arbeten.
2. Wilhelm Heinrich Immanuel B., den förres son, tysk språkforskare, f. 1827 i Berlin, d. 1875 i Kapstaden. Efter studier i Bonn och Berlin for han 1855 till Natal, hvarifrån han företog färder till kringliggande kafferland för att studera infödingarnas språk och seder. Han anställdes därpå som bibliotekarie i Kapstaden. Resultaten af sina forskningar har B. nedlagt i en mängd skrifter, t. ex. The languages of Mozambique (1856), Handbook of african, australian and polynesian philology (1858-63), A comparative grammar of south african languages (1862-69), hans hufvudverk, där han behandlar såväl alla hottentottdialekter som den stora bantu-stammens språk, och Reynard the fox in south Africa, or Hottentott fables and tales (1864).
Blefarit (lat. blepharitis, af grek. blefaron, ögonlock). Se Ögonsjukdomar.
Blefarofimosis (lat. blepharophimosis), patol. Se Blepharophimosis.
Blefaroplast (af grek. blefaris, cilie, ögonhår, och plastes, bildare), bot., ciliebildande organ, som särskildt hos gymnospermer, mossor och ormbunkar uppträder i spermatozoid-modercellerna i form af starkt färgbara plasmakorn. Vid de nämnda cellernas delning, hvarur sädescellen, spermatozoiden, framgår, uppträda blefaroplasterna vid kärnspolens ändar, en vid hvarje pol. I själfva sädescellen antager blefaroplasten ofta form af en mer eller mindre långt utdragen tråd, hvarifrån cilierna utgå. Blefaroplasterna anses numera i allmänhet för ombildade centrosomer. Jfr Centrosom, Cilie och Spermatozoid. G. O. R.
Blefaroplastik (af grek. blefaron, ögonlock, och plastike, konsten att bilda), en kirurgisk operation, hvarigenom defekter på ögonlocken ersättas med hud från ögats grannskap.
Blefaroptosis (af grek. blefaron, ögonlock, och ptsis, fall), oftalm. Se Ptosis.
Blefarospasm (af grek. blefaron, ögonlock, och spasmors, kramp), kramp i ögonlocken.
Blefarostat (af grek. blefaron, ögonlock, och statos, ställd, stående), oftalm., instrument, hvarmed ögonlocken hållas öppna, t. ex. under ögonoperationer.
Blehr, Otto Albert, norsk jurist, politiker, f. 17 febr. 1847 i Hedemarken, aflade juridisk ämbetsexamen 1870, hvarefter han några år egnade sig åt journalistisk verksamhet. 1873-77 var han edsvuren fullmäktig hos dåv. sorenskriver, sedermera statsminister Ole Richter, bosatte sig 1878 som sakförare i Lærdal i Sogn och vann där stort inflytande. I den starka politiska rörelse, som från 1880-talets början utmärkte Norge, deltog han med ifver som slagfärdig talare för det demokratiska partiet på folkmöten. Han representerade sitt amt på stortinget under "perioderna 1883-85 och 1886-88. Under det första af dessa storting fick han säte i den protokollskommitté, som skulle granska ministären
Källa: Project Runeberg ·
