Sida 791
Brandt, Georg
tjänsteman, brandmästaren, som biträddes af brandknektar, fick i uppdrag att utkräfva skatten. Om denna icke ordentligt utbetaltes, gick brandmästaren i författning om stadens brännande. Se äfven Brandväsende, sp. 1482. (C. O. N.)
Brandskepp l. Brännare, sjöv., ett med brännbara ämnen fylldt fartyg, som första gången lär hafva användts 1638 och sedermera blef mycket vanligt. Dess ändamål var att sätta eld på fientliga skepp. För att kunna fästas vid något af dessa, hade det änterdraggar, som i kättingar nedhängde från rårnas ändar och från bogsprötet. Det fördes framåt antingen med segel eller genom bogsering, och det öfvergafs, när man -- vare sig genom stubiner eller genom någon mekanisk inrättning -- försäkrat sig om att antändning skulle ske samt gifvit brandskeppet den önskade riktningen. Förr kunde dessa skepp vara af största gagn vid anfall på till ankars liggande eskadrar (grekerna använde dem med framgång under sitt befrielsekrig mot turkarna), men såsom dåliga seglare voro de i allmänhet hinderliga för flottornas fortkomst och hafva därför endast sparsamt användts i senare tiders sjökrig. Nu hafva ångan och järnet gjort dem oskadliga och alldeles bringat dem ur bruk. R. P.*
Brandskiffer, petrogr., svart eller brunsvart lerskiffer eller skifferlera, som är så rikligt bemängd med bituminösa ämnen, att bergarten, sedan den blifvit tillräckligt upphettad, låter antända sig och sedan fortfar att brinna någon tid. Dit hänföres den svenska alunskiffern, som flerstädes nyttjas till brännmaterial vid kalkbränning, äfvensom vissa svarta skiffrar inom Skånes stenkolsförande formation. De utbrända styckena behålla vanligen sin ursprungliga form och storlek. Om bergarten repas med något hårdt föremål, blir strecket glänsande, svart eller brunsvart; andra mörka, icke kolhaltiga lerskiffrar gifva däremot grått eller gråhvitt, icke glänsande streck. E. E.
Brandskorpa (lat. eschara). Se Brännskada.
Brandskåp. Se Brandväsende.
Brandstad (Branstad), socken i Malmöhus län, Färs härad. 2,067 har. 987 inv. (1903). B. bildar med Södra Åsum ett regalt pastorat i Lunds stift. Färs kontrakt.
Brandstadga. Se Brandordning.
Brandstation. Se Brandväsende.
Brandstod,
Källa: Project Runeberg ·
