Nordisk familjebok. Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär

Englund (framgångsrik deltagare i utländska turneringar samt god teoretiker), A. F. Täckholm, S. O. Svensson, G. Nyholm (deltagare och prisvinnare i flera internationella turneringar i utlandet), L. och G. Collijn, A. H. Pettersson, A. Olson, G. Dahl, J. Fridlizius (äfven en första klassens problemförfattare) och J. Grenholm. I allmänhet kan sägas, att spelets nivå f. n. står ganska högt i vårt land. Äfven inom kvinnovärlden har schackspelet på sista tiden vunnit mycken terräng. Bland utländska schackmästare, som deltagit i internationella schackturneringar i Stockholm samt f ö. gästat Sverige, märkas Mieses, Schlechter, Süchting, Loman, Marco, Leonhardt, Cohn, Spielmann, Marshall, Tarrasch och Aljechin. Äfven problemkonsten har blifvit mycket odlad i Sverige. Den förste banbrytaren här på detta område var Schultz, hvars formfulländade och idérika problem (se nedan) ännu i vår tid äro bestående. Bland mera bemärkta i svenska problemkonsten äro f. ö. K. F. Lemke, R. Sahlberg, H. v. Düben, E. Norlin, F. af Geijerstam (se nedan), A. V. Hafström, J. A. Ros, A. Arnell, K. E. Lindquist, K. Ståhl, A. Norlin, E. Bäcklin, M. Anderson, H. Jonsson, E. Hallgren, L. Collijn, J. Fridlizius, J. A. Grenholm. På sista tiden märkes bl. a. särskildt E. G. Schultz, med originella och vackra arbeten.

Af den svenska, först på senare tiden något ymnigare schacklitteraturen må nämnas (i kronologisk ordning) Königstedt, "Kort afhandling om schackspel" (1784), "Lyckans talisman eller konsten att spela schack" (1817), "Stadgar för schacksällskapet i Stockholm" (1836), (K. G. Tilljander?), "Schackspelet, hvaruti visas detta spels finesser" (1839), "Handbibliotek för sällskapsnöjen, 2:a del om schack" (s. å.), "Stadgar för Stockholms schacksällskap" (1849), W. Lewis, "Schack för begynnare" (1:a uppl. 1851; 2:a uppl., öfversedd af R. Sahlberg, 1886), H. V. Hjelt, "Grunddrag till schack" (Åbo, 1852), J. G. Schultz, "100 schackuppgifter" (Stockholm och Leipzig 1862; äfven tysk uppl.), 3 schackproblem i en skrift "Presidenten i Stockholms schacksällskap, A. E. Nordenskiöld tillegnad" (1868), "Schackspelarnes sång" i publikationen "På Stockholms schacksällskaps högtidsdag 1867", "Carl XII:s schackparti" (1868) och "Undervisning i schackspelet" (1869; 2:a uppl. 1871), en prydnad för vår schacklitteratur, R. Sahlberg, "Handledning i schackspel" (bearb. efter Portius 1876), A. Arnell och S. A. Sörensen, "Nordiske skakproblemer 1858--1878" (Köpenhamn, 1879), R. Sahlberg, "Teoretisk och praktisk lärobok i schackspelet" (öfv. och bearb. efter J. Minckwitz' arbete med ett tillägg, "Några minnen och iakttagelser rörande schacklifvet i Sverige", Berlin, 1885) och "250 utvalda svenska och utländska schackproblem" (Berlin, 1888), G. och L. Collijn, "Lärobok i schack" (1898; 3:e uppl., del 1, 1911), ett förträffligt verk, "Stadgar för Nordiska schackförbundet" (1900), J. A. Ros, "370 utvalda svenska schackproblem" (1901), H. Krause, A. C. Rosendahl och F. Englund, "De nordiska schackkongresserna i Stockholm 1897, Köpenhamn 1899, Göteborg 1901" (1902), P. L. Leonhardt, "Zur spanischen partie" (Sthlm, s. å. och 1909), G. och L. Collijn, "Nordiska schackförbundets 2:a kongress i Kristiania 1903", T. Wilson, "Handledning i schack" (1905; 4:e uppl. 1908), "Nordiska schackförbundets 3:e kongress i Stockholm" (1905), "Stockholms schacksällskap 1866--1906", L. Collijn, "Lärobok i schack för nybörjare" (1906), "Aftonbladets problemturneringar åren 1898--1904" (inneh. 197 schackproblem, 1906), "Nordiska schackförbundets sjätte kongress i Stockholm 1912" (utg. af G. och L. Collijn), F. af Geijerstam, "96 schackproblem jämte problemteoretisk inledning" (postumt s. å., ett genialiskt arbete), A. Lindström, "Ett urval studier" (1912), A. Olsson, "Zukertort, 201 partier" (s. å.), K. F. V. Ekelund, "32 spelöppningar för schackspelare" (1913), V. Henrici, "50 lärorika schackpartier. I. Spansk spelöppning" (1914) och "H. N. Pillsbury, 200 partier" (1915), G. S. Nyberg, "Om schackspelet" (i "Bonniers månadshäften", s. å.), P. W., "Schack" (i "Almanack för ungdom", s. å.), "En liten vägledning i schackspel" (i "Allers Familjjournal", s. å.). R. Sahlberg har utom ofvannämnda arbeten utgett småskrifter i schack (tryckta i ett fåtal ex.), bland hvilka må nämnas "Till minnet af J. G. Schultz" (1891; verser och schackproblem), "Några stilla drag" (från Nordiska schackturneringen i Stockholm 1897), "En 'signifikativ' schackkritiker" (1898), "Voltaire och schackspelet" (1901), "Schackgropen i La Croix's café å Bazaren å Norrbro" (1903), "Ur schacklifvet i Stockholm på 1860--90-talen" (1907), "Ett gammalt schackmanuskript i K. biblioteket i Stockholm" (1908). -- Fackorgan är i Sverige "Tidskrift för schack, Nordiska schackförbundets organ", utg. af G. och L. Collijn (fortsättning fr. o. m. 1902 af "Tidsskrift for skak", utg. 1895--1901 i Köpenhamn under redaktion af A. C. Rosendahl). Många svenska tidningar innehålla en schackafdelning. Bland de äldsta och förnämsta må nämnas "Ny illustrerad tidnings" (årg. 1865--69 red. af J. G. Schultz, årg. 1870--96 af R. Sahlberg), "Aftonbladets" (från 1897 red. af R. Sahlberg), "Nya dagligt allehandas" (red. af H. Jonsson) och "Göteborgs handelsoch sjöfartstidnings" (red. af J. Fridlizius). R. S-g. C. F. R.

Schack, Hans, grefve, dansk krigare, f. 28 okt. 1609 i Angel, d. 27 febr. 1676, tillhörde en gammal mecklenburgsk adelssläkt. Han tjänstgjorde i svenska hären 1630--35 och sedan i den franska till 1651 samt inkallades 1658 till Danmark, stod 1658--59 i spetsen för Köpenhamns försvar och upphöjdes till belöning för sin tapperhet och duglighet till fältmarskalk. Senare anförde han de danska trupperna i slaget vid Nyborg, men föll våren 1660 för en kort tid i svensk fångenskap. Han blef sedan riksråd, medverkade till enväldets införande och blef president i krigskollegiet samt 1671 upphöjd till grefve, i det att hans gods Mögeltönderhus och Gram förenades till grefskapet Schackenborg i Nord-Slesvig. E. Ebg.

Schack, Adolf Friedrich, grefve von S., tysk litteraturhistoriker och skald, f. 2 aug. 1815 i Schwerin, d. 14 april 1894 i Rom, hade i sin ungdom anställning vid kammarrätten i Berlin, som kammarherre hos storhertigen af Mecklenburg-Schwerin och som attaché vid beskickningen vid förbundsdagen i Frankfurt, men tillbragte sin mesta tid med lärda studier och långsträckta resor. 1852