Sida 87
Rökanalys
145
Rökanaiys
146
det dock synas, som egde rökens sothalt ett jämförelsevis underordnadt direkt inflytande på sagda ekonomi, hvaremot uppträdande af mörk sotrök vid en eldningsprocess vanligen är en synlig indikator för de brännbara (osynliga) gaser, som alltid åtfölja ofullständig förbränning och representera stora energiförluster. Utom den uppgift rökgasanalysen eger att bringa noggrannare kännedom om nyssnämnda energiförluster har den äfven till ändamål att, indirekt, möjliggöra en beräkning af de gasmängder, som alstras vid en eldningsprocess äfvensom (i samband med temperaturobservationer) af den myckenhet värme, som dessa gasmängder afföra genom skorstenen. Kökgasanalyser, kombinerade med temperaturbestämningar, utgöra således ett af de viktigaste tekniska hjälpmedel, som stå till buds för öfvervakning af eldningsprocesser. De metoder, som användas för praktiska rökgasanalyser, äro i regel s. k. absorptionsmetoder, men kunna i vissa fall utgöras af förbränningsmetoder. (Det sistnämnda är exempelvis fallet, då det gäller att bestämma sumpgas i en rökgas.) Principen för absorptionsanalysen är i korthet följande.
Tänker man sig (se fig. 1) ett cylindriskt, gra-deradt kärl ("gasbyrett") A, som upptill står i förbindelse med luftan genom kranen x och nedtill genom en slang med ett "hängkärl" B, innehållande vätska, t. ex.' kvicksilfver, kan man höja och sänka kvicksilfret i A genom att förflytta kärlet
ges undan och ställer sig vid n och n:. Sänker man ånyo B till läget 2, återtar luften sin plats i A och vattnet sin i C-C^ Vi tänka oss härefter ett annat fall: att vätskan i C-G^ utgöres af lut och gasen af kolsyra. Om då gasen pressas in i C, absorberas den af luten. Kärlet A är alltså fylldt af kvicksilfver, samtidigt med att gasen i C blifvit bortabsorberad; kärlet B kan alltså ej sänkas från läget l, utan att lut följer efter in uti A.
Består gasen af en blandning af kolsyra och luft, absorberas den förra, medan luften lämnas oberörd. Innehåller t. ex. gasen 20 proc. kolsyra, så visar sig detta sålunda att, då gasen efter absorptionen återföres från C till A, befinner sig vätskan i C-Cl i jämvikt (vid märket m), samtidigt med det att kvicksilfret intar 20 proc. af rymden uti A. Genom att ersätta kärlet C-G± med ett annat, innehållande t. ex. alkalisk lösning af pyrogallussyra, kan man ur gasen absorbera syre o. s. v. Vanligen eger en gasanalysapparat samtidigt flera absorp-tionskärl, innehållande olika vätskor, af hvilka en är af sedd för bestämning af kolsyra, en för syre och en för koloxid. Arbetet förutsätter dock, att det tryck, som hvilar på vätskeytorna i B och O, ej ändras under försöket, liksom att temperaturen hos A bibehålies konstant.
Nämnda förutsättningar, som för den exakta gasanalysen (precisionsanalysen) sällan eller aldrig kunna anses uppfyllda, om ej särskilda anordningar
Fig. 2. Ventilpar, tillhörande en automatisk rökanalysapparat.
XI
XII
II
III
Fig. 3. Del af diagram från "Mono"-apparat.
B upp eller ned. I läget l är A fylldt med kvicksilfver, i läget 2 med luft. I "absorptionskärlet" C-Cl står en annan vätska, t. ex. vatten, till märket m (rörledningarna mellan kärlen tänkas vara så trånga, att deras rymd kan försummas). Om nu kranen x stänges och kranen y öppnas, så står kärlet A upptill i gaskommunikation med C-Ct; och höjes kärlet B från läget 2 till l, pressar kvicksilfret luften ur A in uti C, hvarvid vattnet trän-
träffats, kunna vid någorlunda snabbt utförande af en rökgasanalys enligt någon af de i praktiken använda metoderna vanligen anses vara för handen i tillräcklig grad, för att analysen skall fylla det med den afsedda ändamålet. Bland apparater, som konstruerats enligt nu angifna principer, torde Orsats vara allmännast känd och använd. En modifikation häraf, kombinerad med förbränningsrör (för bestämmande af sumpgas), eger viss spridning
Källa: Project Runeberg ·
