Sida 652
Schweiz
1259 Schweinichen-Schweiz (Läge. Gränser. Areal. Ytförhållanden. Berg. Vattendrag.) 1260
Kairo, där han på kedivens uppmaning slagit sig ned för att bearbeta sina samlingar, åtskilliga ströftåg till de högst litet kända länderna mellan Nilen och Eöda hafvet, till arabiska öknen, södra Arabien och Sokotra, Lyckliga Arabien m. m. 1891-94 besökte han italienska kolonien Eritrea. S., som har professors titel, torde kunna anses vara den i vetenskapligt hänseende förnämste bland de nu lefvande Afrikaresandena; de af honom gjorda upptäckterna på etnografiens, botanikens och geografiens område skattas som högst viktiga. Han har utgett Im herzen von Afrika (2 bd, 1874; öfv. till flera språk), Artes africance (1875), afbildningar och beskrifningar af de centralafrikanska folkens alster af konstslöjd, och bland hans naturhistoriska arbeten märkas Plantce quoz-dam niloticce (1862), Beitrag zur flora Aethiopiens (1867), Reliquice kotschyance . . . pflanzenarten, welche Theodor Kotschy . . . 1837-39 gesammelt hat (1868), Flora von Ägypten (1887; med Ascher-son), Sammlung arabisch-äthiopischer pflanzen (1894) samt en karta öfver öknen mellan Nilen och Röda hafvet (10 blad, 1900-02).
Schweinichen [jva7j-], Hans von, schlesisk riddare, f. 1552, d. 1616, företog med hertig Henrik XI af Liegnitz vidsträckta resor i Tyskland och är bekant genom en af honom skrifven dagbok, Leben und abenteuer des schlesischen ritters Hans von S. (senast utg. 1907), hvilken lämnar viktiga kulturhistoriska bidrag.
Schweinitz [jva'jnits], Hans Lothar von, tysk diplomat, f. 1822, d. 1901, var urspr, militär, men utnämndes 1869 till envoyé och 1871 till ambassadör i Wien och var 1876-93 ambassadör i Petersburg. På den militära banan avancerade han till general af infanteriet och generaladjutant.
Schweinitz [jva^nits], Rudolf, tysk skulptör, f. 1839 i Charlottenburg, d. 1896 (genom själf-mord), studerade vid akademien i Berlin, utförde dekorativa skulpturer i Berlin (gafvelgruppen i nationalgalleriet, i rådhuset), Köln, Bremen och Thorn, krigsmonument och porträttbyster. En Amor i marmor (1881) eges af nationalgalleriet. G-g N,
Schweisshund [jva^shont], ty., zool. Se Hunden, sp. 1312.
Schweitzer [j va'jtser], August G o 11 f r i e d, tysk agronom, f. 1788 i Naumburg, d. 1854 i Poppelsdorf, blef 1829 professor och föreståndare vid landtbruksläroanstalten vid Tharandt i Sachsen och öfverflyttade 1846 som professor i jordbruk till universitetet i Bonn och förste föreståndare för därmed förenade landtbrukshögskolan i Poppelsdorf. S. författade åtskilliga handböcker i jordbruk. H. J. Dft.
Schweitzerpiller (= Brandts piller). Se Hemliga medel.
Schweiz (ty. Schweiz, fr. Suisse, it. och rätorom. Svizzera) l. Schweiziska edsförbundet (ty. Schweizerische eidgenossenschaft, fr. Confédération suisse l. helvétique), en af 22 (resp. 25) kantoner (resp. halfkantoner) bestående förbundsrepublik i midten af Väst-Europa, sträcker sig från 5° 57' 26" till 10° 29' 40" ö. lgd och från 45° 49' 2" till 47° 48' 32" n. br. samt gränsar i n. till Tyskland (Elsass, Baden, Württemberg och Bajern), i ö. till Österrike och Liechtenstein, i s. till Italien och Frankrike samt i v. till Frankrike (se den till art. hörande kartan). Landets form är en oregelbunden oval; största längden i v. och ö., från Nant de Vosogne i Genève till Piz Ciavalatsch i Gaubünden är 364 km., största bredden i n. och s., från Oberburgen i Schaffhausen till Pedrinate i Ticino, är 220 km. Vertikala afståndet mellan den högsta och den lägsta punkten (Dufourspetsen vid Monte Rosa, se d. o. med fig., 4,638 m., och Lago maggiore, 197 m.) är 4,441 m. Genomsnittshöjden är 1,350 m. ö. h. Arealen utgör 41,298 kvkm., hvaraf 1,312 kvkm. sjöar (öfver 10 har). Icke inberäknade i arealen äro några främmande enklaver (tills. 10 kvkm.): Büsingen och Verenahof i Schaffhausen, hvilka tillhöra Baden, samt Campione i Ticino snedtemot staden Lugano, hvilket tillhör Italien. S. består af tre naturliga hufvuddelar: Alperna, som intaga södra, sydöstra och östra delarna (omkr. 58 proc.), Jura, västra, nordvästra och norra trakterna (omkr. 11 proc.) samt högslätten mellan dessa båda (omkr. 31 proc.). Schweizalperna utgöra den del af alpsystemet (se Alperna), som sträcker sig från Mont Blanc i s. v. till Piz Ciavalatsch i Ortlermassivet, i rak linje 275 km. De delas genom Rhône-Rhens längddal i Nord- och Syd-Alperna och genom Reuss-Ticinos tvärdalar ytterligare, så att man får fyra stora grupper: Bern- och Glarusalperna samt Valais- och Bündneralperna. Vattendelaren S:t Gotthard bildar S.-Alpernas egentliga fjällknut, ehuru långt ifrån det högsta partiet, utan snarare ett insänkningområde. Framför den norra zonen med hufvudkedjan, från Martigny vid Rhône till Chur vid Rhen, bärande toppar upp till 3--4 tusen m., ligger ett lägre bergland, som i afsatser sänker sig ned mot högslätten. Snögränsen i Alperna ligger på omkr. 2,700 m. höjd, men vida längre ned (ända till 1,080 m.) räcka glaciärerna, af hvilka S. har öfver 600, som upptaga en areal af 1,260 kvkm. (3,2 proc. af landets yta). Jura, det långsträckta kedjefjäll af kalkberg, som bildar S:s naturliga gränsvall i n. v. och n., betecknades redan af Cæsar som gräns mellan helvetierna och sekvanerna. Dess östra afslutning är Lägern vid Regensberg i kant. Zürich. Den högsta Juratoppen i S. är Mont Tendre (1,683 m.). Den schweiziska högslätten är den stora trekant, som ligger mellan Jura och Alperna och sträcker sig från Genèvesjön till Bodensjön i en längd af 300 km. och med en svag lutning från s. v. mot n. ö. Den är ett åsland med dalbottnar liggande 350--500 m. ö. h. och höjdryggar af 700--1,800 m., i det såväl det rinnande vattnet som istidens jöklar utvecklat en mångfaldig eroderande verksamhet och fört ofantliga mängder moränmaterial ned från bergen och aflagrat det på högslätten, som utan skarp begränsning öfvergår i föralperna. Lågland med mindre absolut höjd än 300 m. finnas blott vid Rhenstränderna nedanför Aars mynning, vid Ticino nedanför Giornico och vid Luganosjön. -- Vattendragen gå till Nordsjön, Medelhafvet och Svarta hafvet och tillhöra fem flodområden. Rhens flodområde (67 proc. af hela arealen) omfattar norra delen af S. Rhens största bifloder inom S. äro Thur samt Aar med Limmat och
Källa: Project Runeberg ·
