Sida 103
i nationalförsamlingen.
Han står som en romare hög till sin själ, han har blott ett mål: det ar Frankrikes väl. För det vill han gerna ge lif vet,
Hans panna är lugn, men hans herrskareskick, hans glödande ord och hans ljungande blick förråda en storm uppå djupet.
“Förlamadt, förblödt utur tusende sår, står Frankrike snart vid förgängelsens bår, om ej på sig sjelft det vill lita.
Yi gifvit åt verlden ett prof af vårt mod. vårt land ha vi offrat, vårt varmaste blod. historien skall vitna vår ära.
Yi kunde ej krossa barbarernas hop, vi kunde ej tysta det hånande rop, som afgrunden höjde mot himlen.
Med blod har han gödt vårt förhärjade land.
I skändade qvinnor, i byarnas brand, han satte sin krigareheder.
Han trodde sig lyckas uti sin mission, att qväfva till döds denna stora nation, som verlden har kallat sitt hjerta.
Han trodde, ej pulsen har qvar af sitt blod och armen sin sena och bröstet sitt mod och Frankrike trofasta söner.
Men snart skall det skimra, det herrliga mål, då Frankrike renadt ur pröfningens bål en Phoenix skall lyfta sin vinge;
