Sida 108
amla vanan.
Den glade doktor B. i £. blef en dag efterskickad af en major K., som länge legat till sängs i anledning af, som hans vän doktorn påstod, intagandet af allt för starka förmiddagsgroggar, de der orsakat den svullnad i fötter och ben, hvaraf majoren led. Den groggälskande majoren kände sig imellertid nu något kryare och bad sin vän om tillstånd att få gå ut. Doktor B., som, i parentes sagdt, sjelf aldrig försummade att taga sin 11-grogg, biföll majorens begäran och lånade till och med sina bottiner till omhölje åt vännens svullna fötter, men förmanade honom på det kraftigaste att akta sig för krogen, hvilket majoren högtidligen lofvade.
Men det begaf sig att doktorn dagen derpå besökte sitt favoritvärdshus, och fick se sin vän majoren sitta vid ett bord, sysselsatt med tillredandet af en bastant fÖrmiddagsgrogg. Förgrymmad öfver en sådan trolöshet, utropade B. i vredesmod:
— Major, hvad gör du?
— Dricker grogg ! — svarade majoren lugnt. — Och för resten är saken den, att då jag kom midtför det här nästet, så veko dina stöflar af — och jag måste naturligtvis följa med.
