Sida 36
Huru ryktet går. Skiss af Anton Blom
Huru ryktet går.
Skiss af
Anton Blom.
Det var tidigt på morgonen. Tjenstflickor och “fruar“ sprungo eller trippade ut och in på brödmagasinet, som låg midt imot grosshandlare Wimpels stora hus. Derifrån utträdde nu grosshandlarens Stafva, i afsigt att förse den Wimpelska familjen med grädda och bröd, och efter henne följde ett långt och smalt fruntimmer, med en sjal kastad öfver sin kantiga figur och håret upplagdt på hårnålar.
“Kära fru Strimmel,“ — så hette magasinets egarinna — “låt mig få för fyra öre skorpor och två öre grädda,“ bad fruntimret med sjalen, i det hon knep på munnen.
Fru Strimmel var dock upptagen med att åhöra hvad Wimpels Stafva hade att förtälja och syntes inte ha öron och ögon för någon annan.
“Jo, jag må väl se tankfull ut,“ fortfor Stafva att berätta, “ty jag har upplefvat något så högst besynnerligt i natt, att jag sedan dess ej sofvit en blund. Tänk sig, min bästa fru Strimmel, jag väckes ur min söta sömn och hör ett rysligt väsen i tamburen, frun skrattade eller grät, jag har inte klart för mig hvilket, ty som jag öppnade tamburdörren, fick jag se herrn stå med sin
Källa: Project Runeberg ·