Sida 43
Huru ryktet gÄr.
Skiss af
Anton Blom.
Det var tidigt pĂ„ morgonen. Tjenstflickor och âfruarâ sprungo eller trippade ut och in pĂ„ brödmagasinet, som lĂ„g midt imot grosshandlare Wimpels stora hus. DerifrĂ„n uttrĂ€dde nu grosshandlarens Stafva, i afsigt att förse den Wimpelska familjen med grĂ€dda och bröd, och efter henne följde ett lĂ„ngt och smalt fruntimmer, med en sjal kastad öfver sin kantiga figur och hĂ„ret upplagdt pĂ„ hĂ„rnĂ„lar.
âKĂ€ra fru Strimmel,â â sĂ„ hette magasinets egarinna â âlĂ„t mig fĂ„ för fyra öre skorpor och tvĂ„ öre grĂ€dda,â bad fruntimret med sjalen, i det hon knep pĂ„ munnen.
Fru Strimmel var dock upptagen med att Ähöra hvad Wimpels Stafva hade att förtÀlja och syntes inte ha öron och ögon för nÄgon annan.
âJo, jag mĂ„ vĂ€l se tankfull ut,â fortfor Stafva att berĂ€tta, âty jag har upplefvat nĂ„got sĂ„ högst besynnerligt i natt, att jag sedan dess ej sofvit en blund. TĂ€nk sig, min bĂ€sta fru Strimmel, jag vĂ€ckes ur min söta sömn och hör ett rysligt vĂ€sen i tamburen, frun skrattade eller grĂ€t, jag har inte klart för mig hvilket, ty som jag öppnade tamburdörren, fick jag se herrn stĂ„ med sin
