Sida 62
tt original.
Den bekante estetikern Visoher pÄstÄr, att i synnerhet tvÀ slags menniskor i följd af sin samhÀllsstÀllning lÀtt bli komiska, nÀmligen: l:o skrÀddare och skomakare, hvilkas kroppsliga sysselsÀttning ger sin pregel Ät hela deras habitus; och 2:o lÀrdt folk, hvilkas spekulationer göra dem fremmande för den yttre verldens förhÄllanden.
Till sistnĂ€mnde kategori hörde teologen, fil. doktor X. DĂ„ man sĂ„ ofta pĂ„stĂ„r â kanske med nĂ„gon dubbelmening â att âoriginalernas tid Ă€r forbiâ â sĂ„ -bör det ej lemnas oanmĂ€rkt, att X. för ej synnerligen mĂ„nga Ă„r sedan lefde och vankade omkring vid rikets södra universitet.
X. var ett stycke bigott, och blottstĂ€llde sig derigenom ofta för skĂ€mtet. âHvad tycker du om Sön-dags-Nisse?â tillfrĂ„gade man honom en gĂ„ng, kort efter det Nisse presenterade sig för publikum. âDen tidnin-genâ, svarade X. âtycker jag inte om bara för Sjelfva namnets skull: om den Ă€ndĂ„ ville kalla sig for Tisdags-Nisse eller Torsdags-Nisse; men Söndags-Nisse â det Ă€r vederstyggligt!»
âMen att du, som Ă€r teolog, kan anse sondagen för nĂ„gonting vederstygg-ligt!â invĂ€ndes dĂ„, och X. stod :svarslös af pur förbittring.
