Sida 65
JL in badsejour i Ronneby.
Nej, aldrig någonsin vill jag mer
till denna badorten fara,
och skälet dertill jag skall för er,
I unga systrar, förklara: det göres bäst, då jag nu erkänner, att vi ä’ nästan renons på männer i Ronneby.
Jag minnes hur det i våras var, säsongen just blifvit slutad, af vinterns nöjen fans intet qvar, jag gick så blek och så lutad; min önskan pappa visst tycktes läsa, når som han erbjöd sin flicka resa till Ronneby.
Och åter blef jae så hjertans glad, jag hade drömmar, så ljusa, och snart med mamma jag for åstad, allt för att herrarne tjusa: jag tänkte bruka min makt som q vinna och för min fot många slafvar finna i Ronneby.
Men ack! hur var det när jag kom hit? Af damer funnos här många, och, fast jag använde all min flit, en man ej stod till att fånga; deröfver ingen må sig förundra: om tio herrar vi äro — hundra i Ronneby.
