Sida 107
Studentminnen
Som X. af sin fader, hvilken var mycket rik, hade ett ganska betydligt gage i månaden, samlade han sig redan som student en liten förmögenhet. Då han sedan blef adjunkt i H. fortfor han på samma sätt. Till sina frukostar åt han då en bulle, men köpte en hel korg full, för att få dem för bättre pris. En gång voro hos honom några skolynglingar på efterlexa och då han under tiden aflägsnade sig i ett ärende, passade en af dem på tillfället och bet en bit af en bulle ur den • i samma rum stående korgen, men lade i stället dit en .2-styfver. Dagen derpå höll X. i skolan ett litet tal öfver sjunde budet, “men“ — sade han — “denna gång vill jag ej vidtaga någon åtgärd för att upptäcka tjufven, då han så frikostigt ersatt skadan“.
En student, som stammade mycket, hade en tid vistats på landet. Då han kom igen tillfrågades han af en kamrat, hvad han nu skulle taga sig till. Han började stamma förskräckligt och kunde ej få fram ett ord. “Ah! jag förstår“, inföll vännen, “du äjnnar gå in vid stambanan“.
Stadskomminister W., numera afliden, var redan som student mycket distrait. Han tjenstgjorde en gång som hjel^prest och predikade öfver menniskornas tillstånd i evigheten samt började med att beskrifva helvetets plågor. Som dessa togo lång tid, och han råkade se på klockan, fann han att predikan räckt en hel timma. Han tyckte det då vara tid att sluta, och, troende sig hafva beskrifvit himlem fröjder, slöt han sin predikan med följande ord: “Eja! voro vi der! Amen.“
Biskop M. infann sig en dag i kyrkan, då W., blifven komminister, skulle predika. Kyrkobetjenten skyn-
Källa: Project Runeberg ·