Sida 70
Kärleken betraktad som en sjukdom
Jag för min ringa del har den största aktning för kärleken; jag vet, att dess makt är oimotståndlig och dess herravälde utan gränser. Jag tillstår, att den kan åstadkomma lika otroliga förvandlingar, som dem Ovidius omtalar.
Allraminst törs jag, såsom den der evärdeliga räknar sig till poeterna, förneka kärlekens inflytande på skaldens genius. Den skulle väl också vara mycket otacksam, som icke ville erkänna, att kärleken gör mången börda lätt och mycket bittert sött, så att mylord Roche-ster icke hade så alldeles orätt, då han kallade den en hjertstyrkande droppe, som himmelen kastade i vår bägare, så att lifvets vämjeliga dryck kunde gå ned. Ja, låt vara, att kärleken är en gud och har rang och säte bland de öfriga poetiska gudomligheterna. Af allt detta följer icke, att den är så helig, som våra nyare poeter göra den. Dess tempel och offer, dess drifter och njutningar äro understundom ganska orena. Den är dock alltid en skröplighet, en svaghet, och, med all sin magt, må den vika för förnuftet, när detta rätt brukas; likasom febern endast så länge behåller öfverhanden, som patienten felar i dieten eller åsidosätter de rätta läkemedlen.
Att kärleken är en sjukdom och bör behandlas som en sådan, skall jag nu visa. Man har länge hållit den för en sinnessjukdom; men jag påstår, att det är en lekamlig svaghet, som har sin första grund i ett fel i de utvärtes sinnena, och som kan botas med medikamenter.
Den har så mycken likhet med de flesta andra sjukdomar, att jag icke rätt vet, till hvilken den mest förtjenar att hänföras. Dock liknar den väl närmast febern.
Den berömde Vogel har också verkligen anfört den ibland febrarne, under namn af Felris amatoria. Den består i en regelbundet påkommande köld och hetta,
Källa: Project Runeberg ·