Sida 133
Också en höstvisa. Med illustrationer. Af M. E—d
När våren kom med sitt fördömda löf, för all min klagan han var blind och döf; när sommarn drog sin gröna rullgardin framför ditt fönster, om min sorgsna min, hvad brydde han sig? Afundsjuk och rå, han ensam ville dig beundra då ...
Se, derför gläds jag nu, charmanta höst, du glada suck utur naturens bröst! Du är min vän. Du lemnar fönstret fritt, så att jag blomman ser i rödt och hvitt. Lef lilla du, men sedan gerna må bar-vinter evigt mellan träden rå!
M. E—d
—
Källa: Project Runeberg ·
