Tillbaka Read Runeberg

Oxygen och Aromasia. Bilder från år 2378.

Originalsida 16
Originalsida 16
Originalsida 16
Originalsida 17
16–17

Sida 16

III. En oväderskarl

det från ett annat. Och alt samman skall genast vara i ordning. Nu är det dock mest regn som är efterfrågadt. Vi ha varit tvungna att öka vårt pris på dropparne, ty tillredningsämnena äro starkt anlitade, och då flere arbetskrafter varit af nöden, måste vi också upptaga flere bolagsmän.»

»Men kan man ej nöja sig med tillfälligt arbetsbiträde?» invände skalden.

»Ni lefver ständigt i länge sedan försvunna tider,» svarade Oxygen. »Det var de forntida arbetsförhållandenas olycka, att man ville hjälpa sig med tillfälliga arbetare, med sådana som man betalade för dag eller i bästa fall, gaf en bestämd årlig lön eller ock lät arbeta på hvad man kallade styck. Men alt detta gick icke. Daglönaren var naturligtvis lat. Hvarför skulle han möda sig mer, då han i hvad fall som hälst ej fick större betalning? Hvarför skulle löntagaren släpa sig fördärfvad? Nej, så litet som möjligt, hette det från deras sida. Och den som arbetade på styck slarfvade naturligtvis för att förr få sin betalning. Det är endast andel i vinsten som kan skapa goda, samvetsgranna och skickliga arbetare.»

»Men om ingen vinst uppstår?» lät en ny invändning.

»Då ha vi ju de mångfaldiga vinst-försäkringsbolagen som hålla oss skadeslösa till dess bättre förhållanden inträffa. Hvarför skulle vi i annat fall betala våra årliga afgifter till dem?»

»Oxygen har fullkomligt rätt,» inföll Aromasia, »och om den saken är ju icke något tvifvel mer. Det skall endast vara en så ifrig anhängare af alt föråldradt, som vår vän skalden, hvilken kan komma och tala om arbetslön och tillfälligt arbetsbiträde. Det är redan fyra

Källa: Project Runeberg ·