Sida 17
III. En oväderskarl
hundra år sedan detta afgjordes, och om de förskräckliga socialistkrigen på nittonhundratalet icke uträttade annat, gjorde de dock slut på många gamla fördomar inom nationalekonomien. Men nu har jag något annat att tala om. Som ni vet, har jag konsert i afton, en timme efter det dagens hufvudmåltid är slutad, men skola vi ej alla tre intaga måltiden till samman? Tillåta ni mig att vara värdinna? Jag bjuder er på Centralhotelet. Ni komma ju bägge två?»
Oväderskarlen och idealisten tackade och lofvade att infinna sig på utsatt klockslag, hvarpå Aromasia förklarade sig vilja vara ensam för att bereda sig till aftonens konsert. Innan de bägge herrarne togo afsked, yttrade Oxygen:
»Jag har också ett förslag, men som gäller morgondagen. Nu har jag stält i ordning så mycket regn för våra kunder, att jag tror mig kunna nytja min fridag i morgon....
»Ha ni alla sådana fridagar?» afbröt skalden.
»Visst ha vi det,» svarade Oxygen med någon förvåning. »Vet ni icke det? Hvarje arbetare, vare sig inom det ena eller det andra yrket, vare sig föreståndare, uppfinnare eller utförare, har ju hvarje tionde dag fri. Det är bestämdt i lag, och ingen kan nekas att nytja sin fridag, men hvar och en har naturligtvis rätt att arbeta äfven på den dagen. I morgon är min ledighetsdag, och då ämnar jag icke arbeta. Jag vet att Aromasia som fri konstnärinna kan göra sig ledig, när henne behagar....»
»Men är detta rätt?» sporde skalden.
»Rätt eller icke, så är det ett sakförhållande,» svarade väderlekstillverkaren, »och vi vilja ej nu komma in på den sociala frågan. Äfven ni, min vän, kan
Källa: Project Runeberg ·