Sida 199
Kapitel 7
af spjut m. m. Sedan vi härifrån tagit några pejlingar, rodde vi till det land, som på gamla kartor kallas Nordostön, hvilken skulle sträcka sig längs en betydlig del af Nordostlandets sydvestra kust. Kl. 6 om morgonen kommo vi dit och togo vårt första rastställe på dess nordvestra strand. Sedan båten blifvit uppdragen och tältet utspändt, gingo vi inåt landet till några temligen höga kalkklippor vid södra stranden af Murchisons bugt, ifrån hvilka man har en särdeles tydlig utsigt öfver hela den af otaliga holmar uppfyllda fjorden. Vi kunde likväl ej upptäcka början till det sund, som enligt kartorna skulle skilja Nordostön från Nordostlandet. Bergarten var en lagrad kalk utan försteningar, hvilkens lager voro i hög grad vridna och hade varit utsatta för inverkan af den eruptiva hyperit, som med flera gångar genomsatte dem. På stranden lågo stenblock kringspridda af andra bergarter än traktens egna, en iakttagelse, som vi ofta hade tillfälle att förnya. Den visar huru verksam isen är att flytta stenar från ställe till ställe, och är upplysande för frågan om de erratiska blockens förekomst i Europa. För öfrigt bestod marken till det mesta af kantiga stenar och flisor, en följd af frostens verksamhet att sönderspränga de fasta bergen, som på Spetsbergen är sa i ögonen fallande. Stora massor af lösa stenar betäcka nästan öfverallt såväl underlandet vid kusterna och dalarne, som bergens sluttningar ända till flera hundra fot högt.
Återkomne till båten intogo vi vårt morgonmål, kröpo in i våra sofsäckar och sofvo ganska godt på båtbottnen ända till aftonen, då vi väcktes af kocken för den första resdagen med ett rykande kaffemått. Åliggandet att tillreda mat gick nemligen i tur emellan
Källa: Project Runeberg ·