Sida 24
hemtrakt arbetande naturforskare tillhanda, och medföljt Torell på hans resor till Island, Grönland och Spetsbergen, var lifligt intresserad af denna resa, och oaktadt sin höga ålder ännu ganska arbetsför.
Styrman på Aeolus var E. Breii, och besättningen utgjordes af 15 man, de flesta norrmän, några svenskar och quäner. För jagtens skull voro deribland tre fångstmän och två harpunerare, af hvilka den ene var quänen Uusimaa, som tillbragt tjugofem somrar på Spetsbergen, deribland 1858 i Torells och Nordenskiölds tjenst; han var god lots, säker skytt och rask harpunerare.
Besättningen på Magdalena bestod af 11 man, deribland en harpunerare och tre fångstmän. Styrman var F. Mack från Tromsö. Alla voro norrmän, utom harpuneraren, som var quän, och en fångstman, som var svensk.
Besättningarna, som till största delen voro förhyrda i Tromsö, hade den aflöning, som der var bruklig, med en liten tillökning i anseende till det mera jemna arbete, hvartill de skulle användas, och den möjligen större risk, de lupo hos oss än på vanliga fångstfartyg. Bland de öfrige voro Carl Petersen och gubben Anders Jakobsson aflönade. [**sist i boken**]
Under den tid, som läsaren behöft för att göra bekantskap med expeditionens personal samt den allmänna plan, enligt hvilken densamma skulle utföras, kunna de tvenne dygn, som tillbragtes för ankar vid Carlsö, anses förflutna. Vinden var hela denna tid N.O. och växte slutligen så, att tvenne ankaren af hvardera fartyget måste anlitas. Under tiden företogo vi exkursioner inåt ön till fots och på skidor. Snön hade fläcktals
