Sida 433
SEXTONDE KAPITLET.
Ur Spetsbergens historia.
De få dagar vi tillbragte i Kobbe Bay, användes till utflygter i omgifningen, bland annat till det fordom så omtalade Smeerenberg. De minnen af ett forntida folklif detta ställe erbjuder, må blifva en anledning att kasta en blick på Spetsbergens, det obebodda landets historia.
Efter Barents' upptäckt af Spetsbergen år 1596 besöktes det ej förr än elfva år derefter, af den ryktbare arktiske sjöfaranden Henry Hudson, som år 1607 af Moscovy Company utsändes för att öfver nordpolen söka vägen till China. Efter nära sex veckors segling och mycken kryssning bland drif-is nådde han 80° 23', gick derpå ostvart, men måste snart styra mot söder för is, och efter att hafva gjort en båtexkursion i någon af vikarne på Spetsbergens nord- eller nordvestkust och några slag mot nordost, återvände han med den erfarenheten, att på detta håll ingen passage funnes.
»I den vik, hvarom förut är taladt,» säger Hudson, »och rundtom kusten sågo vi en större mängd sälar simma i vattnet än vi någonsin sett tillförene». Han var således den förste, som vände uppmärksamheten på Spetsbergen såsom en vinstgifvande jagtplats. Han omtalar dess rikedom på drifved, hafvets blåa och gröna vatten,
