Sida 377
FJORTONDE KAPITLET.
Cross Bay och Kings Bay.
När ankaret föll stodo vi ånyo redo till verksamhet. Snart var båten ute, med bössan och portören gingo vi i land att åter trampa en okänd kust, och spridde oss öfver steniga fält att plocka de blommor, som sparsamt tittade fram. Flora bjöd oss här föga mer, än hvad hon gaf uti Treureubersr Bay: men fliten att samla hade blifvit ännu mer uppeggad, efter det vi tre hela dygn varit försatta uti ofrivillig overksamhet.
Straxt öfver stranden, en tvärt stupande femtio fot hög bergvägg, höjer sig landet till en sluttande högslätt betäckt af kantig småsten, sådan marken naturligen är, der en hård skiffer herrskar såsom bergart. Under vandringen hunno vi fram till en större bergspringa i sydvestlig och nordostlig riktning, der vi lättare kunde undersöka traktens geologiska beskaffenhet. På nordvestra sidan af springan låg öfverst ett lager af kalk, och derunder sågs qvarzit i omvexlande lager med lerskiffer. Denna sistnämnda erbjöd märkliga grottbildningar, hvilka ingjöto ett grand af poesi i detta annars
