Sida 24
Kapitel 2
Färöarne, Islands klippöar, Grönland, det arktiska Amerika, Kamschatka och Novaja Semlja. Han häckar bland de högsta fjell i kolonier af många tusen par och hvarje par har blott ett, men mycket stort, ägg, som lägges redan i början af Maj, undantagsvis i Juni, men ungens fostring är likväl ej slutad förr än i midten af September. Jemte stormåsen (Larus glaucus) och »tjufjo» (Lestris parasitica) är han den öfriga fogelskarans farligaste fiende, genom att plundra deras bon på ägg och ungar. Måhända är det unga individer på andra året, som ströfva vidast omkring på hafvet. Det är anmärkningsvärdt , att han vintertiden blott sällan nedkommer till Finmarkens kuster; han håller sig då sannolikt till sjös bland isen och återvänder tidigt till sina häckplatser.
Hela fogeln och den plats han bebor har en qväfvande aslik lukt och, fångad lefvande, utsprutar han öfver den, som oförsigtigt söker gripa honom, ur näbbet en tranlik, illaluktande vätska,
»Obscenæ pelagi volucres, foedissima ventris Proluvies, uncæque manus, et pallida semper Ora fame.»
Den 11 Maj tilltog vinden än mera och blef sydligare, och kl. 5 e. m. hade vi uppnått 72° 57' N. Lat. vid 20° 4' O. Long. Vi voro således nu på den polhöjd, der solen denna tid ej går ned, och väntade att för första gången få skåda midnattssolen, men denna gång förgäfves, ty en tjock molnbank i N.O. undanskymde hvarje solglimt. Omkring kl. 8 e. m. fingo vi en obetydlig snöby, några segel togos in, men tillsattes snart åter. Ju längre natten framskred, desto mera gick vinden mot norr; den 12 Maj blåste en kall och isig N.N.O. med mulen himmel, och fartygens stäf,
Källa: Project Runeberg ·