Sida 324
Kapitel 12
den års-is, som brutit upp och nu lemnade viken, hvilken för öfrigt var alldeles öppen, så långt in mot söder vi kunde se. Längre fram emot aftonen bedarrade vinden, luften var klar, och två båtar utsattes att föra ett par exkursionspartier i land på östra stranden vid den så kallade Aldert Dirkses bugt, der ett temligen väl bibehållet »Rysshus» redan på afstånd fästat uppmärksamheten.
Det är med en lätt förklarlig nyfikenhet, skrifver en af deltagarne, man i dessa ödsliga trakter stöter på sådana lemningar efter menniskohänder, minnesvårdar, som skulle kunna tala om lidande och försakelser af mångfaldigt slag, och med stort intresse skyndar man att ur dessa spillror framdraga de händelser, hvarom de, ehuru ofullständigt, vittna. Det rysshus vi nu besökte var en oansenlig, tio alnar lång, fyra alnar bred och icke fullt tre alnar hög koja med platt tak och inuti afdelad i tvenne rum. En dörr i byggnadens nordvestra horn leder till det yttre rummet, hvars tak är förderfvadt, och i hvilket blott finnas sönderslagna tunnor och bräder. En tre fot hög dörr leder derifrån till det inre rummet, som synes hafva tjenat till hvardagsrum. På dess södra sida är ett litet fenster, bänkar rundt omkring väggarne, en spisel straxt till venster om dörren, och en hylla midt emot spiseln. För öfrigt har detta rum varit försedt med ett golf, och ännu finnas åtskilliga husgerådssaker qvar, såsom träskålar, burkar, m. m. samt en karfstock, som tjenat till almanach på det sätt, att för hvarje dag en skåra blifvit gjord, sned för hvarje veckodag, rät för söndagarne. På den kunna vi räkna, att den gjort tjenst under tjugusex, troligen rätt långa veckor. Huggen ved finnes äfven qvar, och på en bänk är ett
Källa: Project Runeberg ·