Sida 372
Kapitel 14
så prosaiska stenhaf. Med en rysning af köld trädde vi in öfver en snödrifva genom en tre famnar hög port. Derinne bröts dagern i skiftande färger mot kristallerna af is på de dystra, fuktiga väggarne. Längre in, i halfdunklet stodo stalagmitartade isbildningar, oeh vi dröjde en stund för att beundra den regelbundna ordning, i hvilken de gestaltat sig. Allt njöt derute af fridens lugn i den ljusa natten; knappt ett tecken till djurlif var att märka.
På färden tillbaka log lyckan emot oss, då den första från Spetsbergen kända ormbunken, Cystopteris fragilis, föll i våra händer. Det var ett fynd af intresse, men blott två små exemplar blefvo vårt byte, trots allt hvad våra ögon fikade derefter. Emellertid hade det blifvit öfver midnatt, Magdalena hade hissat flagg uppå toppen: ombord! — och snart lågo vi uti djup slummer.
Magdalena lättade emellertid, i afsigt att söka hamn innanför det låga näset vid vestra stranden, men vinden var svag, och med bogsering nådde hon dit först på morgonen den 1 Augusti, då hon fällde ankar på två och en half famnars mudderbotten. Näset är en omkring fyra fot hög. af klapper och grus bildad refvel, som omsluter en temligen stor, två famnar djup lagun, hvilken mot norr har en träng öppning, som förenar den med hafvet. Dess botten är ovanligt rikt bevuxen med alger, bland hvilka en mängd simpor trifvas, jemte ett par arter snäckor, kräftdjur och ett slags sjöstjerna. Helt nära dess södra strand finnas ruiner efter en koja och derinvid några grafvar. Straxt nordost om lagunen är den egentliga hamnen, en stor halfcirkel begränsad af refveln och den lågländta stranden, som löper ut
Källa: Project Runeberg ·