Sida 140
XI. Den stora nordiska utställningen i Stockholm [Forts.]
KAP. XIL Första dagen och Gamla Stockholm.
Får jag i allra största korthet berätta om invigningen den 15 maj. Det är en galadag för hela Stockholm. Stora skaror af be-
sökare sågos öfverallt. En känsla af glädje och belåtenhet upp- fylde alla. Ej underligt heller; utställningen var en storartad succes redan från första dagen.
Det var en gripande syn, då den åldrige omtyckte, 'silfver- krönte monarken med en ynglings spänstighet och styrka trädde fram för att hålla invigningstalet, hvilket framsades med ljudlig, genomträngande, långträckande stämma. H. m:t konungen ytt- rade:
"Medan i vår verldsdels sydöstra hörn kriget släpar sin blodi- ga mantel fram öfver den klassiska jord, hvilken krönt af den höga Olympens mångtusenåriga silfverdiadem, breder sig ut mel- lan minareterna kring Sofiatemplets kupol vid Bosporens strand och Akropolisbergen med sina härliga pelarrader vid det Aegeiska hafvet, förberedes här en sammandrabbning af helt annan art i det yttersta Thule, det gamla sagolandet, knappast ännu till nam- net kändt inom det forna Hellas. Friskaror trängde visserligen äfven här öfver landgränserna, men de stormade icke fram med hatets facklor i händerna, utan de nalkades med sträckta armar till ett vänligt handslag, och här i dag, Sofiadagen, under den nordiska vårhimlens ljusa tempelkupol skall slaget stå. Det skall invigas, och dess början förkunnas under smattrande fanfarer och festligt ljudande skott. Men det skall blifva en strid, som icke kräfver blod och icke kostar sårade. Här, der fordom Svear och Göter möttes, försonades, förenades; här, der den mångbesjung-
na Mälaren, hvars vidt famnande strömfåra Gefion enligt sägen (140)
Källa: Project Runeberg ·