Sida 192
XV. Konstutställningen [Forts.]
se AS [ER er |
öfver Göteborg och genom Skåne, medan andra åter reste direkt från Stockholm till kontinenten.
Många dråpliga tal höllos under kongressen. "Det som mest omtalades och det som kanske bäst visar hvad de besökande tidningsmännen kände och huru högt de uppskattade svenska förhållanden, är följande af Jules Claretie, hållet vid konungens fest å Drottningholm. Den välkände fransmannen sade:
Då h. m:t haft välviljan bevilja mig ordet, är jag på samma gång som upprigtigt rörd djupt lycklig att få ge uttryck åt de känslor af tacksamhet och vördnad, som lifva Sveriges gäster. Vi ha nyss bevistat underbara skådespel, der naturen, konsten och industrien synas ha samverkat för att förvåna och hänföra oss. Men det lifligaste intryck, som vi hemföra af denna oförgätliga resa, är det, som alla nationers press erfar inför den kungliga gästfrihet, som fyller oss med tacksamhet.
Vi hade i går inför våra ögon en beundransvärd tafla, då vi begåfvo oss till Saltsjöbaden, en af dessa taflor, som skulle fresta den pensel, af hvilken vi beundra ”sommarnatten” och andra bland den svenska skolans öfverlägsna dukar. På det lugna vattnet, blått som himlen, gledo våra båtar fram mellan klippor, under det alla nationers fanor blandade sina färger och gladt vajade för de friska vindarne. Ja, jag fann i denna vår härliga, nästan félika färd sjelfva symbolen af vår dröm: de förenade folken, som skrida fram 1 ljus mot ett gemensamt ideal, freden och broderskapet. Och denna tänkarnes och skaldernas dröm blef för några timmar en lefvande verklighet. De två båtarne, som på de klara, skandinaviska sjöarna förde representanterna för så många olika europeiska nationer, symboliserade h. m:t konungens båda förenade folk:
I dag är det h. m:t sjelf, som inbjudit oss, och det är till honom, som uttrycken af vår tack och vördnad böra rigtas. Då vi voro barn, läste vi såsom en skön äfventyrsroman Karl XII:s ärorika historia som Voltaire förhärligade efter Henrik IV. Vi ha hänförts, vi som Frankrike, af Gustaf III:s konstnärliga tjuskraft och ridderliga behag, då han till Sverige öfverflyttade Versailles” prakt och Trianons behag.
Den moderna historien har också sina hjältar, och dessa äro folkens förgångsmän, som leda de nationer, som äro dem anförtrodda, mot ljuset, friheten och framstegen. Detta beundran& värda verk är h. m:t Oscar II:s, hvilken sedan 25 år har fram-
Källa: Project Runeberg ·
