Sida 203
XV. Konstutställningen [Forts.]
KAP. XVII. Bland Norrlands prester.
Det var en vacker junieftermiddag, som vi kommo fram, sju år efter mitt första besök. Hernösand var sig likt i det stora hela, oaktadt det växt och utvecklats på många sätt. Vi möttes af tvenne medlemmar af biskopsfamiljen och begåfvo oss 1 deras sällskap omedelbart till biskopsgården. Våra rum voro präktiga. Vänliga händer hade gjort dem särdeles trefliga och inbjudande. Det finnes ingenting högre än kärleken, emedan det icke finnes något högre än Gud, och Han är kärleken. 0, om detta det största budet i hela Nya testamentet vore mera beaktadt i den nya, stora verlden, der man är så frestad till sjelfviskhet, kall och hård sjelfviskhet. Hvarje handling, som utföres af verklig kärlek eller sann vänskap, är lik en klar stjerna på en mörk himmel. Gud vare tack för dem alla! Det är Guds kärlek i ett menniskohjerta, som framkallar dem. TI "vårt hem i Sverige” kommo de så rikligt på vår del, att vårt besök der föreföll som en ljuf dröm. Presterna i stiftet, hvilket är det största i Sverige, voro sam-
lade till ett af de stora prestmöten, som hållas hvart sjunke år. Jag
hade det nöjet och den äran att vara närvarande vid och deltaga i äfven det prestmöte, som hölls för sju år sedan. Nu höllo presterna, och deras fruar och andra inbjudna gäster på att äta middag i de stora rummen i andra våningen. Man hade hunnit till senare hälften af matsedeln. Biskopen och hans älskvärda biskopinna kommo icke desto mindre upp till våra rum och välkomnade oss så varmt och hjertligt, att jag aldrig skall glömma det. Å de yngre familjemedlemmarnes sida samma hjertlighet.
Biskopen sade: "Nu, Carl, gå vi genast ned i matsalen.” (203)
Källa: Project Runeberg ·
