Sida 221
XV. Konstutställningen [Forts.]
— 221 —
eftermiddagarna. Förlustelsesamqväm med råhet och last förekomma ofta på helgdagar och aftonen förut.
Missionsintresset yppar sig i talrika och mycket besökta missionsmöten och. penningoffer, lifligast i Ångermanland, minst i Norrbotten, men jemförelsevis få äro de församlingar, der missionsintresse saknas. Mest verkas för den yttre men äfven för den inre missionen. Vid understödjandet af evangeliska fosterlandsstiftelsens verksamhet borde man ej glömma, att äfven den svenska kyrkan utöfvar migcionsverksamhet, samt understöda denna.
Allmänna väckelser. Om sådana hade hugnesamma underrättelser lemnats i flera embetsberättelser. I bortåt ett 40-tal af stiftets församlingar hade ett anmärkningsvärdt flertal vaknat upp ur andlig sömn, på somliga orter mest ungdom. Dylika företeelser vore bevis på andens verksamhet inom församlingarna. Frukterna af dessa väckelser hade i flera afseenden visat sig goda. I några fall var det separatistiska sträfvanden som varit orsak till väckelserna, men åtminstone i en församling i Jemtland hade utvecklingen dock tagit en kyrklig riktning.
Lekmannaverksamhet af en religiös art förekomme i så godt som alla stiftets församlingar och kunde delas i två slag: den verksamhet, som anslöte sig till vår kyrkliga ordning och understödde presterskapet, samt den separatistiska, som mer eller mindre fiendtligt motverkade kyrkan. Det förra slaget af lekman- - naverksamhet utgick mest från ev. lutherska fosterlandsstiftelsen samt misionsföreningarna, bland hvilkas predikanter funnes flera skollärare. Denna lekmannaverksamhet finnes minst i finnsocknarna och södra Lappmarker, mest i Ångermanland, Vesterbotten och delar af Jemtland. Presterna gåfvo dem i allmänhet godt vitsord. På andra ställen beklagades, att lekmannakrafterna vore få och önskades flera. Enligt biskopens uppfattning vore denna verksamhet ej obetingadt berättigad, men i detta stift utgjorde den en nödvändig utfyllning af den presterliga verksamheten, ehuru den äfven hade sina vådor mest för lekmannapredikanterna sjelfva, då de i stället för att stödja presterskapet ville vara sig sjelfva nog och frestades till högmod, då de på hvarje ställe välkomnades men ej stannade så länge, att kritik hann göra sig gällande, samt frestades att försumma nödig förberedelse. Lekmannapredikanterna hade ej alltid kraft att motstå dessa frestelser. Minst utsatta derför vore de som verkade inom trängre kret-
Källa: Project Runeberg ·
