Sida 222
XV. Konstutställningen [Forts.]
RR AR « N 4 sg
— 222 —
sar, der de voro bofasta. Önskvärdt vore att de föreningar, som utsände dem, ställde sig i närmare förbindelse med presterskapet.
De predikanter och bokspridande lekmän, som ej anslöto sig till kyrkan, vore af flera slag: några Laestadianer, baptister, sv. missionsförbundets predikanter, helgelseförbundets, frälsningsarméns och andra. Dessa okyrkliga verkade mest i Medelpad, dernäst i Herjeådalen och delar af Jemtland, minst i Vesterbottens län och svenska Norrbotten. Från några församlingar vitsordades de okyrkligas moderatiori, i andra gjorde de sig skyldiga till proselytmakeri. En presterlig svaghet och undfallenhet mot dem visade sig på några ställen genom upplåtande af skolhus för de- | ras föredrag, något högst olämpligt, då frukterna af okyrkliga er lekmäns verksamhet visade sig i partiväsen och kyrklig söndring.
Partibildningar och separatism. De förra uppträdde, då församlingsmedlemmar samlade sig i vissa ensidiga grupper utan att afsöndra sig från kyrklig ordning. Separation inträdde då de skilde sig från kyrklig gemenskap, i synnerhet hvad beträffar nådemedlen. Till de förra hörde i Vesterbotten gammallutheranerna. (Skolläraren Forsgrens i Dorotea pårtibildning hade ej tagit stor spridning.) Större omfattning hade den Laestadianska rörelsen, hvars stamort var de finsktalande församlingarna, hvarifrån den spridt sig till Öfver- och Neder-Kalix. Omdömena om Laestadianismen vore olika och den gestaltade sig olika i skilda trakter. Mest söndrade den sig från kyrkan der största vigten lades på bikt och absolution. Gammallutheraner funnes i Vesterbottens kustland och i två Jemtlandssocknar; deras hufvudort var Piteå landsförsamling, Elfsbyn, Neder- och Öfver-Kalix. Ingenstädes går rörelsen framåt. En sidogren af sekten utgjorde Bodellisterna, som ej hade någon annan beröring med presterskapet än vid husförhören, der de inställde sig för att disputera. — Anniter funnos blott i fyra ångermanländska församlingar och en i Vesterbotten; de flesta i Arnäs, 45 stycken.
Bland nyare separatister märktes baptister, spridda i Ångermanland och Vesterbotten, minst i södra Lappland, mer i Norrbotten, i de flesta delar af Jemtland och öfver hela Medelpad. I Sundsvall räknade de öfver 300 medlemmar, antalet i hela stiftet torde uppgå till något mer än 3,700, således betydligt mindre än 1890, då antalet uppgafs till omkring 4,500. Af embetsberättelserna framgingo, att baptismen ej vidare utvidgade sig. De
Källa: Project Runeberg ·
